brum
Såhär åker jag runt idag. Och det är väl ungefär såhär mycket jag får visa av mitt jobb. Det är en fantastisk morgon! - fördelen med att vara uppe i ottan. vandring planerad:
flänger hit och dit
(jag, lillebrur och mother in crime. vem som är vem får var och en i uppdrag att lista ut)Idag flängde jag hem på min lediga timmar mitt på dagen. Fick fatt kamelkraken som stod i hagen, drog ett par rejäla borstdrag och fraktade därefter in honom i transporten. Full fräs iväg till träningsstadion, fick sällskap av ägarinnan som longerade sin unghäst. Den rackarn sprätte betydligt mer livfullt än min behärskade, och kanske lite väl bekväma, kamel.
Lite svettiga och flåsiga sprang vi återigen in i transporten, hem över sten och stock, och ut i hagen. Kamelen hann knappt uppfatta vad som hade hänt. Ena stunden stod han fridfullt i hagen och nopprade ett och annat grässtrå, i nästa veva motionerades han och stretchades både hit och dit. Två sekunder senare stod han återigen i hagen, återförenad med sin bästa kamelkompis.
Det var knappt så att jag själv hängde med där.
Inne i Mother in crimes hus fanns det mat. Lax, framförallt. Och vi åt. Och åt lite till. Magen stod i både fyra och arton hörn. Mätt och belåten serverades även citronpaj. Low-carb-varianten, förstås.
Hann knappt svälja sista tuggan innan vi for igen, jag och min vapendragare. Tillbaka till stan. Och tillbaka till jobb och slit.
Nu, nu ska jag däcka och sova för alltid.
Eller. Tills imorgon klockan 06.08 i alla fall.
missnöjd
Apr. 19, 2014
Det där med att åka i transport. Bakom bilen. Det tycker kamelen är sådär. Han vill hellre hänga ut och se sig omkring. Eller sitta i bilen, allra helst. I övrigt tog det mig (och Mother in crime och blod, svett och TÅRAR) drygt ett halvår att lasta honom. Nu går han nästintill in själv. Men det tar vi en annan gång. orkar. inte.
Apr. 18, 2014
"Hallå? Hjälp! Hjääälp!"
"Släpp. Ut. Mig!"
"Tjäna kompis! I'm out!" 
"Nämen, vad är detta? Går det att äta, månntro..?"
"Aha, städa, städa, städa."
"Åh, vilken fin handske. Tror jag ställer mig och vilar klöven på den en stund!"
"Åh, jag har hittaaat det bäästaa! Maten!!!"
"Vänta du bara tills matte får tag i dig!" /stone face Startskottet för jobbhelg har ljudit
typ här jobbar jag. punkt. lakritsmums
Våra kameler är helt in love i alla fall... 
Och en avundsjuk kamphund: 
kreaturen betar sida vid sida
Väljer alltid den minsta pinnen...
Framförallt är det underbart när man är ute och knallar i skogen... Rätt vad det är kommer kamphunden farandes med en mindre stock i käften, och slår omkull en i knävecken. Galen! Aggressiv!och mitt hjärta slutar aldrig slå.
Det var en sådan där underbar vårdag. Solen sken ikapp med våra leenden, fåglar tävlade om vem som kunde låta mest och högst. Det var folk i rörelse, glassen smakade extra bra och jag var säker på att tiden stod still. Jag satt lutad i din famn på en hård träbänk. Det var precis lagom varmt, en tjocktröja och dina varma armar. Kärleken du erbjöd strålade inifrån och ut och omgav hela mig. Jag var så säker, jag bara visste, att det skulle vara vi två föralltid. Hur skulle jag någonsin klara mig utan dig!? Nej. Det fanns inte på kartan. Inte en chans. Föralltid varar inte alltid så länge. Och ibland lämnar föralltid djupa sår efter sig. Duktig kamel
Fick just en bild från Mother in crime. kamelen hjälper till att städa där hemma. han är duktig, min kille!Jag tycker att jag gjort mitt idag
Gått långpromenad. Lax och broccoli ligger i magen och skvalpar. Har träningsvärk i benen. Är rätt trött. Hunden snarkar som den värsta karln. Trött ho' också. Nu ska jag masa mig iväg till jöbbet några timmar. Hua! Hur man kickstartar dagen:
Hoppel i skogen
"Polar'n, varför står du här och kröker på nacken!? Du skulle ha min matte, då får man göra precis vad man vill!"
"Ååååkej, någon fotar oss! VEM. ÄR. DET!?"
"Köömpis! Ja, du med apparaten i näven! Kom hit, ja, kom lite närmare så jag kan smaka!"
"Ta kort nu! NU! Jag posar!"
"Jag skyndar mig, matte! Ponnyn där bakom drar vi lätt ifrån!"
"JAG kom först! JAG kom först! Jag vann!"
Tur att man aldrig behöver känna sig ensam
När man tvättat bort svett och smuts:
Apr. 14, 2014
Nu har det hopplats klart för idag. Kamelen förstår inte alls varför jag måste bli så bedtämd, korta här, driva på där bara för att det sitter en dam och gafflar i ena hörnet av springbanan. Han tycker att vi har det bra ändå; när han får göra lite som han vill då matte är duktig på att både glömma och vara lite för slapp. Usch, sa kamelen, vad svett jag blev. 
Kamelen blev desto nöjdare när han fick ett mellanmål. Såhär på gamla dar har han lätt för att falla ur så fort vi ökar intensiteten. Och extramat är ingenting han säger nej till. När jag köpte honom hade han 40 kilos övervikt. Men det är en annan historia...
Skulle ta en sådan där selfie. Men då sa kamelen ifrån. Han skulle vara med, annars fick det vara. 
Käket är slut, jag drar! 
Och det var måndagens pass. Matte var otroligt nöjd, kamelen var någorlunda nöjd. Slutet gott, allting gott. utslagen kamphund
Nu finns det för stunden inte mycket energi till att hugga folk i benen. 