Vadan denna dåliga uppdatering hela tiden? För lite tid? För mycket att göra? Ingenting att skriva om?
Något lär det ju vara i alla fall.
Men idag ska jag slå på stort och faktiskt uppdatera några rader. Som vanligt är det för mig helt oklart vad jag ska skriva om men jag brukar för det mesta lyckas komma på något. Om det är värt att blogga om eller inte är en helt annan sak.
Jag har varit i skolan idag, det har jag. Att jag inte stannade hela dagen är en annan historia som resulterar i att min frånvaro genast lyser eldrött på dexter. Taskigt!
Vi hade estetisk verksamhet, bild. Jag målade ett träd, det var roligt. Sen slutade vi, tror jag. Eller jo, det gjorde vi.
Datakunskap var nästa ting att stå på listan. Datakunskap med världens längsta man och tråkigaste humör. Han är grå. Alldeles askgrå. Nästintill att jag tycker synd om honom. Jag utförde hur som helst inte några större storverk. Några pyttesmå men det gills inte.
Efter lunch tog jag och fröken P en buss till gamla skolan för att se hur det stod till med syon. Han var precis lika knäpp som vanligt, inga förändringar hade skett. Stålmannensnäll som han var skjutsade han oss hem. Fy, så tacksamt.
Nu vet jag inte vad jag ska hitta på för något.
Blir ingen ridning för det finns inte någon trevlig människa som vill ge mig skjuts till ridhuset. Snålt!
Om några timmar bär det av hem till farmor. Hade tänkt övernatta där.
Just, ja. Jag kom precis på att jag har ännu inte ringt och frågat henne om det är okej. Det ska jag nog ta och göra!
Mitt minne är något alldeles speciellt.
Hej!

För en gång skulle har jag faktiskt lite att berätta. De två senaste dagarna har inte varit fullt så händelselösa som i vanliga fall.
I fredags for vi iväg till Västerås för att köpa mig ett par nya ridstövlar. Sådana där snygga lite mer figurnära med snörning. Blanka, stiliga! De jag egentligen skulle ha, som var på rean, var förstås slut. Besvikelsen var ganska stor när vi for vidare till "Glada hästen i spiltan" för att utforska deras sortiment. Där hittade jag mina älsklingar! Mountain horse, supersnygga! Lite kraftigare sula men ändå riktigt tjusiga, precis sådana som jag ville ha. Dock var det lite urplockat där också så min strl fanns inte. De skulle beställa hem nya så om ett par veckor kan jag åka dit och hämta dem om jag vill. Outrligt nog ägnade jag prislappen en hastig blick. 2499:- kr! Visst, fine, det kanske inte är speciellt dyrt för ett par ridstövlar, men tro mig, det om något kommer att kännas som en riktig krasch för min plånbok. Sorgligt men sant. Jag ska nog sälja min gamla ridstövlar till mamma, då tjänar jag ju åtminstone några hundra. Fast jag kommer ju att behöva dem när vi rider ut och så vidare. Ja, jag får se. Svårt det där, du.


stövlarna!

Tro det eller ej, jag tänker uppdatera. Det blir inte alltför ofta nuför tiden, riktigt varför är fortfarande oklart. Men när till och med Sveriges sämsta uppdaterare bloggar oftare än mig, ja, då känner jag pressen. Jag vet ju att jag har så otroligt många läsare där ute som varje dag känner stor besvikelse över att inte få ta del av mitt liv. Jag ska försöka bättra mig men lovar, det tänker jag då inte göra.
Jag har varit ute i skogen och vandrat, kan jag börja med att berätta. Faktum är att jag faktiskt har jättemycket att förtälja och jag skulle kunna fylla sidor med alla möjliga detaljer. Men jag ska försöka att hålla det kortfattat, en liten sammanfattning helt enkelt.
Igår gav vi, BF08, oss iväg på en skogsvandring. Bussen körde oss mitt ut i bushen och därifrån skulle vi gå 6km för att komma fram till en gammal före detta skola vilket skulle bli vårat hem för natten. Vandringen var en blandning mellan klagan, mycket skratt, värk, dråpligheter och spännande strapatser. Det var synd att jag hade min envisa förkylning att dras med. Den gjorde även så att jag fick hoppa över de ytterligare 9km vi skulle gå idag. Och faktiskt, jag är sjuk på riktigt och inte bara lat. Tio stycken av trettio valde att klara av dag2, resterande åkte bil hem. Hur som helst. När vi väl kom fram upptäckte vi, till mångas förskräckelse, att det fanns ingen vanlig toa utan bajamajor! Med musik och stöd från vänner klarade vi av att uträtta våra behov i dessa holkar.
Kvällen bjöd även på brännboll, ösregn, lekar till höger och vänster, samarbetsövningar, mörkerkurragömma och en hel del annat.
Jag diskade också och stack en gaffel i fingret. Det började blöda och gjorde ont.
Vi somnade relativt tidigt, fick hela fyra timmars sömn innan det var dags att ta sig upp halv sju. Det var en riktig pers vill jag sannerligen lova! Vi åt frukost. Städade. Packade. A:s mamma hämtade oss. Vi åkte hem. Tillbaka till civilisationen och mottagning till mobilen!
Nu sitter jag här och snorar, har en liten gullig huvudvärk på halsen samt ont i halsen. Önskar ni lite mer gnällande kanske? Jag delger er mer än gärna mina jämna plågor!
Jag har precis duschat i en evighet men jag tror fortfarande att jag luktar grillat. Trist. Vem vill gå runt och lukta eld egentligen?
Tjadå!