trettioförsta maj.
Dagens händelser:
- vi moppade och än en gång gick min moped sönder. Vi hämtade den precis från lagning och for iväg, tro på sjutton att den tvärstannade två gånger, den andra gången vägrade den att starta. Roligt. På kuppen var jag ovanligt klantig och hade på mig mina nya skor utan strumpor. Jag fick fyra- fem blåsor på vardera for och numer är jag invalid. Jag har såväl också bränt både axlar, bröst (ja, inte brösten då va) och ansikte. Mitt hår är sönderblonderat och jag ser orange ut. Störtlöjligt. Någon som har lust att gräva min grav?
- vi åkte iväg för att bada och fiska framåt kvällningen. Precis när ett stycke barnfamilj ÄNTLIGEN lämnat stranden och bryggan tog vi vår chans att fiska. Det nappade och verkade riktigt lovande. Vad händer då? Självfallet blir vi bombarderade av äckliga små snorungar. Bil efter bil kommer, fyra stycken sammanlagt med flera ungar i varje. Var väl runt tio barn som förstörde vårt fiske. TACK, verkligen JÄTTETACK!
- vaxat Saxins ben, hon har gett smärta ett ansikte. Jag försökte vaxa min bikinilinje, det gjorde inte speciellt ont. Jag har bladat reklam. Sjungit singstar och en hel del annat ointressant.
Nu duschar Saxin och jag sitter själv med mina tankar.
Det är dumt att lära känna någon och det är korkat att fästa sig vid någon och det är riktigt idiotiskt att tycka om någon. Ingenting varar föralltid. Efter en viss tid går man skilda vägar. Lära känna någon, låta någon lära känna mig/dig. Värdelöst och till ingen nytta. Till slut mister vi varann i alla fall. Det går inte att göra någonting som helst åt saken. Det värsta är att det gör så förbenat ont.
Jag kan inte tänka på det utan att känna missmodighet.
Jag kan knappt tänka på det utan att mina ögon tåras.
Hopplöshet. Saknad. Panikartat.
Fy sjutton. Så uselt!
- vi moppade och än en gång gick min moped sönder. Vi hämtade den precis från lagning och for iväg, tro på sjutton att den tvärstannade två gånger, den andra gången vägrade den att starta. Roligt. På kuppen var jag ovanligt klantig och hade på mig mina nya skor utan strumpor. Jag fick fyra- fem blåsor på vardera for och numer är jag invalid. Jag har såväl också bränt både axlar, bröst (ja, inte brösten då va) och ansikte. Mitt hår är sönderblonderat och jag ser orange ut. Störtlöjligt. Någon som har lust att gräva min grav?
- vi åkte iväg för att bada och fiska framåt kvällningen. Precis när ett stycke barnfamilj ÄNTLIGEN lämnat stranden och bryggan tog vi vår chans att fiska. Det nappade och verkade riktigt lovande. Vad händer då? Självfallet blir vi bombarderade av äckliga små snorungar. Bil efter bil kommer, fyra stycken sammanlagt med flera ungar i varje. Var väl runt tio barn som förstörde vårt fiske. TACK, verkligen JÄTTETACK!
- vaxat Saxins ben, hon har gett smärta ett ansikte. Jag försökte vaxa min bikinilinje, det gjorde inte speciellt ont. Jag har bladat reklam. Sjungit singstar och en hel del annat ointressant.
Nu duschar Saxin och jag sitter själv med mina tankar.
Det är dumt att lära känna någon och det är korkat att fästa sig vid någon och det är riktigt idiotiskt att tycka om någon. Ingenting varar föralltid. Efter en viss tid går man skilda vägar. Lära känna någon, låta någon lära känna mig/dig. Värdelöst och till ingen nytta. Till slut mister vi varann i alla fall. Det går inte att göra någonting som helst åt saken. Det värsta är att det gör så förbenat ont.
Jag kan inte tänka på det utan att känna missmodighet.
Jag kan knappt tänka på det utan att mina ögon tåras.
Hopplöshet. Saknad. Panikartat.
Fy sjutton. Så uselt!
trettionde maj.
Idag har jag haft 0 av 4 lektioner. Underhållande. Eftersom jag skulle på sommarjobbsmöte 9.15 kunde jag inte följa med Bjurström och fröken P hem till Oscarsson. Jag blev sittandes i skolan nästan hela dagen. Roligt, sannerligen! Men runt tolv bar det av till Örebro där jag i denna outhärdliga värme löpte runt i diverse affärer och insåg att där skulle jag inte hitta någonting till avslutningen. Dystert. Moder Abraham kom och hämtade mig och så for vi till Marieberg. Där inhandlade jag följande:
- ett par korta gröna shorts, ett par mörkblå korta mjukisbyxor
- två par linnen
- hårklämma
- nya skor, likadana som innan fast nu vita
- en rosa piké till broder irritation
- ett stycke hårslingor (som för övrigt Saxin precis applicerat i mitt hår, det kliar något alldeles väldigt!)
Mina pengar är slut och jag har fortfarande ingenting att ha på mig till avslutningen. En applåd, tack! Jag ska nog inte gå på den där idiotiska tillställningen och jag ska definitivt aldrig mer prova en klänning. Klänningar borde förbjudas! Och denna värme sedan då, det är så att man blir illamående. Jag gillar inte vinter heller. Varför finns det inget mellanting? ca 15-18 grader vore väl lite lagom. Men inte det, inte. På med bastuvärme, cancersol och svett. Sorgligt.
Ikväll har jag, Saxin och moder Abraham käkat pizza och nu har det mf här hemma (mf=manligt fritt). Vi kvinnor regerar! Ida, Säxen and moersans rules! Ptja. Slingorna skall tas ur om en halvtimme (hur ska jag stå ut?). Jag och Saxin blir förmodligen uppe länge. I den här värmen kan man ju inte sova i vilket fall.
Efter dagens händelser har jag kommit till insikt att jag kanske inte visar att jag faktiskt tycker om mina vänner. Därför ska jag göra en urlöjlig lista här nedan:
1. Jag tycker om Saxin för att hon är världsbäst!
2. Jag tycker om Maria för att hon alltid ställer upp.
3. Jag tycker om Kristofer för att han alltid bryr sig och muntrar upp.
4. Jag tycker om E för att han är som en bror för mig.
5. Jag tycker om Thomas för att han är lite som en extra......
6. Jag tycker om Andreas för att han känner mig utan och innan.
7. Jag tycker om Linda för att hon är världens snällaste.
8. Jag tycker om Johannes för att han innehar superba råd.
9. Jag tycker om S för att han är världens gulligaste.
10. Jag tycker om Fredrik för att han får mig alltid på bra humör.
11. Jag tycker om Rebecka för att hon skriver världens sötaste brev.
12. Jag tycker om Madde för att hon är som en syster för mig.
13. Jag tycker om fröken P för att hon är rolig och lättsam.
14. Jag tycker om Oscarsson för att hon är en wunderfullig vän.
15. Jag tycker om Bjurström för att hon är charmigt söt.
16. Jag tycker om moder Abraham för att hon egentligen älskar mig.
17. Jag tycker om broder för att han... öh.. kan vara grymt omtänksam.
18. Jag tycker om fader Abraham för att han försöker.
19. Jag tycker om morfar för att han är den coolaste!
20. Jag tycker om Jonas för att han är den första jag verkligen kunnat lita på fullt ut.
Nu kliar det som sjutton, ska be Saxin underhålla mig (kanske dansa kycklingdansen?) så att jag kommer på andra tankar.
Tjarrå!
- ett par korta gröna shorts, ett par mörkblå korta mjukisbyxor
- två par linnen
- hårklämma
- nya skor, likadana som innan fast nu vita
- en rosa piké till broder irritation
- ett stycke hårslingor (som för övrigt Saxin precis applicerat i mitt hår, det kliar något alldeles väldigt!)
Mina pengar är slut och jag har fortfarande ingenting att ha på mig till avslutningen. En applåd, tack! Jag ska nog inte gå på den där idiotiska tillställningen och jag ska definitivt aldrig mer prova en klänning. Klänningar borde förbjudas! Och denna värme sedan då, det är så att man blir illamående. Jag gillar inte vinter heller. Varför finns det inget mellanting? ca 15-18 grader vore väl lite lagom. Men inte det, inte. På med bastuvärme, cancersol och svett. Sorgligt.
Ikväll har jag, Saxin och moder Abraham käkat pizza och nu har det mf här hemma (mf=manligt fritt). Vi kvinnor regerar! Ida, Säxen and moersans rules! Ptja. Slingorna skall tas ur om en halvtimme (hur ska jag stå ut?). Jag och Saxin blir förmodligen uppe länge. I den här värmen kan man ju inte sova i vilket fall.
Efter dagens händelser har jag kommit till insikt att jag kanske inte visar att jag faktiskt tycker om mina vänner. Därför ska jag göra en urlöjlig lista här nedan:
1. Jag tycker om Saxin för att hon är världsbäst!
2. Jag tycker om Maria för att hon alltid ställer upp.
3. Jag tycker om Kristofer för att han alltid bryr sig och muntrar upp.
4. Jag tycker om E för att han är som en bror för mig.
5. Jag tycker om Thomas för att han är lite som en extra......
6. Jag tycker om Andreas för att han känner mig utan och innan.
7. Jag tycker om Linda för att hon är världens snällaste.
8. Jag tycker om Johannes för att han innehar superba råd.
9. Jag tycker om S för att han är världens gulligaste.
10. Jag tycker om Fredrik för att han får mig alltid på bra humör.
11. Jag tycker om Rebecka för att hon skriver världens sötaste brev.
12. Jag tycker om Madde för att hon är som en syster för mig.
13. Jag tycker om fröken P för att hon är rolig och lättsam.
14. Jag tycker om Oscarsson för att hon är en wunderfullig vän.
15. Jag tycker om Bjurström för att hon är charmigt söt.
16. Jag tycker om moder Abraham för att hon egentligen älskar mig.
17. Jag tycker om broder för att han... öh.. kan vara grymt omtänksam.
18. Jag tycker om fader Abraham för att han försöker.
19. Jag tycker om morfar för att han är den coolaste!
20. Jag tycker om Jonas för att han är den första jag verkligen kunnat lita på fullt ut.
Nu kliar det som sjutton, ska be Saxin underhålla mig (kanske dansa kycklingdansen?) så att jag kommer på andra tankar.
Tjarrå!
tjugonionde maj.
Jag skriver just nu ett inlägg från en dator som står innanför skolans väggar. Det är elevfritt och endast ett hopskrap av lärare är kvar.. och så jag. Kom hit och lämnade hemkunskapen och sedan blev jag kvar. Har till och med käkat här! Ska nog ta och dra mig hemåt inom en ganska snar framtid.
Lånade E:s moppe hit och den gick som på räls. Jag vill inte ens ha tillbaka mitt.. fordon. Jag skulle tro att min gula ultra går bättre än den där sketna mopeden. Men "nu går den såååå mycket bättre", enligt en viss familjemedlem. Yeah, right.
Inom en dryg timme är den databeroende lilla skunken hemma igen, så då kommer jag ju i alla fall inte ha något att göra. Ikväll blir det väl Arboga, skulle jag tro. Träffa Saxin m.f och så imorgon kommer hon farandes hem till mig minsann. Blir väl ridning, Nisses och så lite vaxning om vi följer vår planering. På tal om vaxning så var nog min sista rakning gjord idag, sedan måste det sparas. Jobbigt. Smärta!
Nej, nu ska jag väl återgå till att vara lite social. Eller något i den stilen.
Skriver kanske lite mer senare idag.
Tjarrå!
17.05
Jag mår illa och har en grym huvudvärk.
Jag hatar värme!
Lånade E:s moppe hit och den gick som på räls. Jag vill inte ens ha tillbaka mitt.. fordon. Jag skulle tro att min gula ultra går bättre än den där sketna mopeden. Men "nu går den såååå mycket bättre", enligt en viss familjemedlem. Yeah, right.
Inom en dryg timme är den databeroende lilla skunken hemma igen, så då kommer jag ju i alla fall inte ha något att göra. Ikväll blir det väl Arboga, skulle jag tro. Träffa Saxin m.f och så imorgon kommer hon farandes hem till mig minsann. Blir väl ridning, Nisses och så lite vaxning om vi följer vår planering. På tal om vaxning så var nog min sista rakning gjord idag, sedan måste det sparas. Jobbigt. Smärta!
Nej, nu ska jag väl återgå till att vara lite social. Eller något i den stilen.
Skriver kanske lite mer senare idag.
Tjarrå!
17.05
Jag mår illa och har en grym huvudvärk.
Jag hatar värme!
tjugoåttonde maj.
En liten pojke på elva år, hur kan en sådan ha databeroende? Hur kan jag ens behöva konkurrera med en sådan liten typ? Sanslöst!
Slänger in ett par bilder från gårdagen för er som inte känner för att uppsöka min bdb.
Följer möjligen en uppdatering framåt kvällningen. Hinner inte skriva mer nu eftersom det finns andra som tydligt måste in.
Bild1. The handsome guard.
Bild2. Samlad ätarbild.
Bild3. Jag och Saxin (den här var då från lördagen)
Bild4. Min jacka har anlänt! I'm in love
22.09
Ovanligt många besökare under kvällen. Beror det på att jag nämnde något om en uppdatering eller.. är jag helt enkelt populär?
Jag hade egentligen inte tänkt göra någon fortsättning ikväll. Jag är trött och tänker nog sova ganska snart.
Imorgon får jag en liten sovmorgon, men måste väl upp absolut senast klockan 9 för att ge hästarna föda. Sedan blir det promenad ned till byn för att låna moped och därefter vidare till skolan. Jag måste lämna in hemkunskapsuppgiften, den där om bostad, annars blir det inte något bra betyg för mig, inte. Ansvar, må jag säga. Nästan så jag blir oroväckande ambitiös. Det här får inte gå till överdrift, det är ju trots allt bara ca 7 vanliga skoldagar kvar. Vi gör i stort sett ingenting på lektionerna, få lärare noterar/bryr sig om man är på lektionen eller inte (naturligtvis finns de här principiella typerna som ska ha allt efter en viss kant...).
Var iväg till ridhuset med Mozart och jag finner inte ord. Så bra som han gick idag har han sannerligen Aldrig tidigare gått. Jag trodde det var en tillfällighet i måndags, men så idag, jag var helt mållös och det enda jag fick fram när mamma kom var: "fantastiskt.. fantastiskt!". Blir nog kanske tävlingsdebut för mig och Mozart inom en gaanskaaa snar framtid om det fortsätter såhär.
Godnatt!
tjugosjunde maj.
En dag tillbringad i vår hufudstad Sthlm. Har tagit ovanligt mycket bilder, dessa kommer så småningom (troligen imorgon) att läggas upp på bilddagboken, även där heter jag tobehappy. Kanske kommer det även att slängas upp någon liten bild här också.
Dagen började med att jag steg upp halv 6 och gjorde mig i ordning. Jag var klar i tid och fick skjuts till bussen. På vägen upp kollade vi på Hercules, den tecknade, totalt värdelös. Efter bra lång tid fast i stan nådde vi fram till vårat första mål; tekniska museet. Nej, vi var inte speciellt intresserade utan rusade mest igenom det bara för att snabbt få det avklarat. Buss vidare och in till stan, gick några timmar på drottninggatan, in och ut i affärer. Avskyvärt. Vi slog på stort och käkade på något London, prisvärt och riktigt gott... i och för sig var vi jättehungriga och hade nog kunnat äta vad som. En rundvandring på riksdagshuset hann vi också med. Det var mindre roligt. Sedan blev det ännu ett tag på stan innan vi gav oss tillbaka till slottet där bussen skulle anlända. Jag och fröken P blev lite uttråkade och beslöt oss för att få 'säkerhetsvakterna' (de där med uniform, kniv och dylikt som står i kurer runt slottet) att le. Vi lyckades med en, men han log och pratade med alla. Tjänstefel! En annan verkade inte alls speciellt glad, han blev till och med arg på några individer vid två tillfällen. Men så kom bussen och folk började stiga på. Då gick jag fram till honom (okej, han var Riktigt snygg!) och tog ytterligare två- tre kort och sade innan jag gick vidare: "Om du undrar varför jag tar så mycket kort på dig så är det för att jag tycker att du är snygg." Han gav mig en ordentlig, väldigt synlig nick. "Ha en bra dag, hejdå." sade jag och gick och fick en liten pyttenick. Inget leende, men glad må han ju ha blivit. Det skulle åtminstone jag bli!
Kortfattat på grund av att klockan är snart tio och jag är verkligen helt slut.
Godnatt och på återseende!
Dagen började med att jag steg upp halv 6 och gjorde mig i ordning. Jag var klar i tid och fick skjuts till bussen. På vägen upp kollade vi på Hercules, den tecknade, totalt värdelös. Efter bra lång tid fast i stan nådde vi fram till vårat första mål; tekniska museet. Nej, vi var inte speciellt intresserade utan rusade mest igenom det bara för att snabbt få det avklarat. Buss vidare och in till stan, gick några timmar på drottninggatan, in och ut i affärer. Avskyvärt. Vi slog på stort och käkade på något London, prisvärt och riktigt gott... i och för sig var vi jättehungriga och hade nog kunnat äta vad som. En rundvandring på riksdagshuset hann vi också med. Det var mindre roligt. Sedan blev det ännu ett tag på stan innan vi gav oss tillbaka till slottet där bussen skulle anlända. Jag och fröken P blev lite uttråkade och beslöt oss för att få 'säkerhetsvakterna' (de där med uniform, kniv och dylikt som står i kurer runt slottet) att le. Vi lyckades med en, men han log och pratade med alla. Tjänstefel! En annan verkade inte alls speciellt glad, han blev till och med arg på några individer vid två tillfällen. Men så kom bussen och folk började stiga på. Då gick jag fram till honom (okej, han var Riktigt snygg!) och tog ytterligare två- tre kort och sade innan jag gick vidare: "Om du undrar varför jag tar så mycket kort på dig så är det för att jag tycker att du är snygg." Han gav mig en ordentlig, väldigt synlig nick. "Ha en bra dag, hejdå." sade jag och gick och fick en liten pyttenick. Inget leende, men glad må han ju ha blivit. Det skulle åtminstone jag bli!
Kortfattat på grund av att klockan är snart tio och jag är verkligen helt slut.
Godnatt och på återseende!
tjugosjätte maj.
Mozarto, jag älskar den hästen!
Har precis varit och ridit privatlektion och den hästen, han kan, om han vill, det vill säga. Länge sedan han kändes så härlig, om han nu någonsin gått så bra med mig. Visst sparka han, gick emot och ville inte alls, men när allt det där väl släppte, DÅ var han bäst i mina ögon. Åh, jag kommer aldrig ångra att jag köpte just honom. Den första lilla hästen som jag provred. I'm in love!
Den här underbara lektionen överväger allt det dåliga jag tänkte skriva. Jag blir så trött på vissa sorters individer. Sådana med grymt dålig självkänsla som ständigt måste trycka ned andra. Jag blir inte det minsta sårad, bara så äckligt trött. Vad lider egentligen sådana människor av? Hela tiden klanka ned för att själv må bättre(?), det är ju rentav sjukt. Håll bara käften om du inte kan säga något trevligt. Ingen mår bättre av att du spyr galla, idiot!
Så.. pjuh.. då har jag tagit ut mina aggressioner idag också. Skönt.
Imorgon bär det visst av till Sthlm, hufudstaden, minsann. Ska leta klänning, men jag lär väl inte hitta någon. Förresten är jag i akut behov av pengar. Alldeles för mycket utgifter för tillfället; skolavslutningskläder med tillbehör, fjällräven jackan som sammanlagt gick på nästan 400:-, slingor, klippningen som jag trots allt nog kommer att genomföra och så behöver jag tanka telefonen. Hallå?! Jag är faktiskt en sextonårig tjej, jag behöver ALLTID pengar. Taskigt barn/studiebidrag. Jag vill definitivt ha mer. Snålt för sjutton gubbar! Får väl försöka ta mig iväg till min favorittant (efter farmor) och städa lite. Brukar ju få en 'slant' och massor med fika och mysiga samtal, det saknar jag. Blir nog bra det, minsann. Egentligen borde jag fortsätta min resa intill farmodern också och hjälpa henne att städa. Kanske jag borde planera in det i mitt fullbokade schema. Yeah, right. Men jag har faktiskt en almanacka som jag skriver upp allt i. Får väl ta en titt och därmed plockade jag tio vuxenpoäng.
Nej, nu ska jag dra vidare. Jag och hunden ska ut och blanda mat till hästarna!
Dagens låt: heartbreak express - Dolly Parton
Miss you!
HEJDÅRRÅ!
tjugofemte maj.
Då var man hemma igen då. Tack alla medverkande för en trevlig helg!
Handboll. Jag har inte skrivit ett ord om handbollen i fredags ännu. Förskräckligt slarvigt av mig. Vår klass (tjejerna) hade gått till finalen i handboll mot 9d. Så då i fredags var det då alltså dags att spela denna final. Vi gjorde bra ifrån oss och så stod det 2-2. Ett par minuter kvar och jag kommer relativt fri upp mot målet, dock en bra bit från linjen. Jag har fått en pass och utan att tänka mig för så skjuter jag bara, precis som alltid. Egentligen var det oerhört korkat gjort, för utan den tur jag hade så skulle den inte ha gått in. Det var för långt ifrån, för många spelare i motståndarlaget i vägen, jag för dålig. Men in gick den. 3-2, vilket vi också vann med! 9a regerar.
Reklamutdelandet är inte speciellt roligt längre. Det har varit ganska okej förut, men nu är det verkligen grymt tidsödande. Så mycket jobb för en sådan taskig penning. Och så dessa sura villamänniskor ska vi inte ens tala om, de gör ju sannerligen inte saken bättre. Fast man går precis förbi dem, nästan krockar vid postlådan, trots att jag ger dem ett leende får man ingenting tillbaka. Ett tack är kanske att förvänta för mycket, men inte ens ett hej eller ett litet leende kan man få. Så taskig bemötning, dålig stil, tycker jag! Får se hur länge jag mäktar med de här. Men man ska väl inte klaga.
Har väl inte alltför mycket att förtälja för dagen...
Tack och adjö.
Med ord fortsätter du att trycka ned mig. Tack.
Handboll. Jag har inte skrivit ett ord om handbollen i fredags ännu. Förskräckligt slarvigt av mig. Vår klass (tjejerna) hade gått till finalen i handboll mot 9d. Så då i fredags var det då alltså dags att spela denna final. Vi gjorde bra ifrån oss och så stod det 2-2. Ett par minuter kvar och jag kommer relativt fri upp mot målet, dock en bra bit från linjen. Jag har fått en pass och utan att tänka mig för så skjuter jag bara, precis som alltid. Egentligen var det oerhört korkat gjort, för utan den tur jag hade så skulle den inte ha gått in. Det var för långt ifrån, för många spelare i motståndarlaget i vägen, jag för dålig. Men in gick den. 3-2, vilket vi också vann med! 9a regerar.
Reklamutdelandet är inte speciellt roligt längre. Det har varit ganska okej förut, men nu är det verkligen grymt tidsödande. Så mycket jobb för en sådan taskig penning. Och så dessa sura villamänniskor ska vi inte ens tala om, de gör ju sannerligen inte saken bättre. Fast man går precis förbi dem, nästan krockar vid postlådan, trots att jag ger dem ett leende får man ingenting tillbaka. Ett tack är kanske att förvänta för mycket, men inte ens ett hej eller ett litet leende kan man få. Så taskig bemötning, dålig stil, tycker jag! Får se hur länge jag mäktar med de här. Men man ska väl inte klaga.
Har väl inte alltför mycket att förtälja för dagen...
Tack och adjö.
Med ord fortsätter du att trycka ned mig. Tack.
tjugofjärde maj.
Avslutad heldag i Strängnäs. Verkligen en helt fantastisk dag som åtminstone jag kommer kunna leva på ett bra tag. Jag och Saxin gick upp runt nio och gjorde oss i ordning, packade matsäck och så vidare. Strax efter elva satt vi redo på bussen!
Väl i Strängnäs var det jättemycket folk (vi var över 8000!), bussar i långa banor och bilar om vart annat. Vi fick plats längst bak högst upp. Koncentrationen var kanske inte den bästa, men det var två riktigt härliga talare! "Yes iam, do you have a problem with that?" Bjöd på många skratt och tankeställare. Efteråt minglade vi runt och träffade bland annat Carro vilket var jätteroligt. Har inte träffat henne sedan vi var nere i Småland vilket var mycket länge sedan nu... Sprang på alla möjliga, Emelie, Rebecka, Sami och så sångaren från Halmsta'. Kul i mängder. På bussen hem var de flesta loja, lite trötta men allmänt välmående. Pratade hästar och hår med Matilda och fick nästan nackspärr. Men trevligt var det! Ah, sådana här dagar borde det definitivt vara oftare.
Nu är vi hemma hos Saxin igen. Har fixat lite, ätit jordgubbskräm och nu gör vi, ptja, ingenting speciellt.
Jag ska göra en lista idag också:
1. Det här var en toppendag!
2. Ikväll ska jag och Saxin äta chokladpuddning, vilket i alla fall jag egentligen sannerligen inte är i behov av.
3. Jag är rödbränd på magen efter gårdagen, det svider.
4. Jag tänker ställa in min klipptid, jag vågar inte klippa mig så nära avslutningen.. Dessutom trivs jag helt okej med mitt hår för tillfället.
5. Imorgon blir det SOVMORGON!
Väl i Strängnäs var det jättemycket folk (vi var över 8000!), bussar i långa banor och bilar om vart annat. Vi fick plats längst bak högst upp. Koncentrationen var kanske inte den bästa, men det var två riktigt härliga talare! "Yes iam, do you have a problem with that?" Bjöd på många skratt och tankeställare. Efteråt minglade vi runt och träffade bland annat Carro vilket var jätteroligt. Har inte träffat henne sedan vi var nere i Småland vilket var mycket länge sedan nu... Sprang på alla möjliga, Emelie, Rebecka, Sami och så sångaren från Halmsta'. Kul i mängder. På bussen hem var de flesta loja, lite trötta men allmänt välmående. Pratade hästar och hår med Matilda och fick nästan nackspärr. Men trevligt var det! Ah, sådana här dagar borde det definitivt vara oftare.
Nu är vi hemma hos Saxin igen. Har fixat lite, ätit jordgubbskräm och nu gör vi, ptja, ingenting speciellt.
Jag ska göra en lista idag också:
1. Det här var en toppendag!
2. Ikväll ska jag och Saxin äta chokladpuddning, vilket i alla fall jag egentligen sannerligen inte är i behov av.
3. Jag är rödbränd på magen efter gårdagen, det svider.
4. Jag tänker ställa in min klipptid, jag vågar inte klippa mig så nära avslutningen.. Dessutom trivs jag helt okej med mitt hår för tillfället.
5. Imorgon blir det SOVMORGON!
tjugotredje maj.
1. Gårdagen gick smärtfritt. Jag och fröken P fick faktiskt en hel del positiva kommentarer, "en av de tjusigaste montrar de sett". I och för sig var det då och då en aniiing segt, men visst, trevliga var vi så att det stod härliga till. Bilder finns på pappas mobil, får se när jag lyckas få över dem (.. OM jag lyckas få över dem, det strulade igår). Jomen när de väl finns på datorn så kommer de förmodligen att läggas upp här.
2. Nu har vi stått vid montrarna en liten stund och sett ett gäng 7or passera, sedan packades den ihop. 4-5 veckors arbete revs ned, vecklades ihop, kastades. Sorligt. Onödigt.
Nu har vi so, jag och fröken P har redan avklarat Öken fullständigt så just nu kollar jag "tågtider". Hrm. Efter det här engelska, lunch och så slutligen handboll. 9a i finalen mot 9d, vi hejar sannerligen på 9a. Jag har ingen lust att spela överhuvudtaget...
3. Vid 14 kommer moder Abraham och hämtar mig för att åka vidare till Örebro. Spännande! Saxin kommer också in och joinar... efter en del om och men föregående dag.
4. Jag har precis märkt att jag hela tiden upprepar saker jag redan berättat. Varför? Jag har verkligen ingenting intressant och nytt att förtälja. Händelselöst. Lamt!
5. Upp-pumpade silikonrattar bidrar till en framåt lutad position (framåtlutad eller framåt lutad?), har vi nyligen konstaterat. Tungt!
6. Sista avsnittet av andra avenyn sändes i tisdags. Än en gång frågade jag mig, varför i hela fridens namn har jag varit som besatt av denna skitserie? Jag vet svaret. Anders Nordahl och den handikappade.. fast han dog ju han också..
7. Har ätit något slag av pizza två gånger den här veckan. Resultat: Fetare än någonsin.
8. Idag är det final på 'min' fjällräven jacka på tradera! Oliiidliiiiigt spännande.
9. Jag tror att the folks på den här skolan har något emot mig.. och fröken P!
10. Alla vill ha sex med mig idag.
21.50
1. Jag känner för välordnad listform idag, därför fortsätter jag i samma anda.. (kanske borde det här ha varit nummer 11..?!)
2. Detta skall konstateras: jag är för tjock för att köpa en snygg och sofistikerad klänning. Kommande veckor blir det morotsdiet och någon avslutning blir det inte för mig. Jag ska sitta hemma och äta istället... morötter!
3. Fjällräven jackan är MIN! Blev världens budgivning runt 20 men jag fick den för 311:- plus frakt. Men varför skulle det gå vägen med den jackan, min älskling?! Antingen så: *Hon skickar en tegelsten istället för jackan, *Den är trasig, *Jag är för tjock.
4. Jag sitter nu hemma hos Saxin. Vi har solat solarium. Min kropp har precis slutat hetta och det känns behagligt. Ni skulle bra gärna vilja veta hur überbrun jag blev.. HA! Jag fick en aning klaustrofobi i den där apparaten, men skönt var det!
5. Saxin provar kläder. Hon är snygg i rosa.
6. Jag måste få klara tio punkter.. dock är det slut på fantasi.
7. Internet vägrade fungera när vi kom hit, då det var åtta min kvar av budgivningen. Tack och lov var det ändå ingen som budade...
8. Imorgon ska jag och Saxin ut och resa.
9. På stan träffade jag och Saxin en väldigt pratglad farbror. Han sade att: "Ingen vill ju prata med en idiot som mig, de märker ju att jag är lite på kanelen." Han berättade både det ena och det andra men så sade han om sina alkoholvanor: "Men ni vet.. jag mår jäävligt bra!" Kul kille, så promenerade han vidare efter en stund... Jag och Saxin hade länge ett leende på läpparna efter den händelsen.
10. Nu ska vi steka hamburgare. Önska oss lycka till! ..
00.59
En liten uppdatering med fem punkter, enbart därför att jag är rastlös och väntar på Saxin.
1. Jag och Saxin har kollat på Horton. Rolig film. Får 3,5 cyklar av 5. Hade en liten tänkvärd tanke, precis som de flesta barnfilmer.
2. Jag är verkligen supertrött och borde ha gått och lagt mig för åtminstone ett par timmar sedan.
3. Jag ska upp Senast klockan 9 imorgon bitti.
4. Ett ord: Buss.
5. Vi har stekt ägg och nu duschar Saxin. Min kropp har återigen börjat hetta.. (jag är för het!)
GodnattGodnatt!
2. Nu har vi stått vid montrarna en liten stund och sett ett gäng 7or passera, sedan packades den ihop. 4-5 veckors arbete revs ned, vecklades ihop, kastades. Sorligt. Onödigt.
Nu har vi so, jag och fröken P har redan avklarat Öken fullständigt så just nu kollar jag "tågtider". Hrm. Efter det här engelska, lunch och så slutligen handboll. 9a i finalen mot 9d, vi hejar sannerligen på 9a. Jag har ingen lust att spela överhuvudtaget...
3. Vid 14 kommer moder Abraham och hämtar mig för att åka vidare till Örebro. Spännande! Saxin kommer också in och joinar... efter en del om och men föregående dag.
4. Jag har precis märkt att jag hela tiden upprepar saker jag redan berättat. Varför? Jag har verkligen ingenting intressant och nytt att förtälja. Händelselöst. Lamt!
5. Upp-pumpade silikonrattar bidrar till en framåt lutad position (framåtlutad eller framåt lutad?), har vi nyligen konstaterat. Tungt!
6. Sista avsnittet av andra avenyn sändes i tisdags. Än en gång frågade jag mig, varför i hela fridens namn har jag varit som besatt av denna skitserie? Jag vet svaret. Anders Nordahl och den handikappade.. fast han dog ju han också..
7. Har ätit något slag av pizza två gånger den här veckan. Resultat: Fetare än någonsin.
8. Idag är det final på 'min' fjällräven jacka på tradera! Oliiidliiiiigt spännande.
9. Jag tror att the folks på den här skolan har något emot mig.. och fröken P!
10. Alla vill ha sex med mig idag.
21.50
1. Jag känner för välordnad listform idag, därför fortsätter jag i samma anda.. (kanske borde det här ha varit nummer 11..?!)
2. Detta skall konstateras: jag är för tjock för att köpa en snygg och sofistikerad klänning. Kommande veckor blir det morotsdiet och någon avslutning blir det inte för mig. Jag ska sitta hemma och äta istället... morötter!
3. Fjällräven jackan är MIN! Blev världens budgivning runt 20 men jag fick den för 311:- plus frakt. Men varför skulle det gå vägen med den jackan, min älskling?! Antingen så: *Hon skickar en tegelsten istället för jackan, *Den är trasig, *Jag är för tjock.
4. Jag sitter nu hemma hos Saxin. Vi har solat solarium. Min kropp har precis slutat hetta och det känns behagligt. Ni skulle bra gärna vilja veta hur überbrun jag blev.. HA! Jag fick en aning klaustrofobi i den där apparaten, men skönt var det!
5. Saxin provar kläder. Hon är snygg i rosa.
6. Jag måste få klara tio punkter.. dock är det slut på fantasi.
7. Internet vägrade fungera när vi kom hit, då det var åtta min kvar av budgivningen. Tack och lov var det ändå ingen som budade...
8. Imorgon ska jag och Saxin ut och resa.
9. På stan träffade jag och Saxin en väldigt pratglad farbror. Han sade att: "Ingen vill ju prata med en idiot som mig, de märker ju att jag är lite på kanelen." Han berättade både det ena och det andra men så sade han om sina alkoholvanor: "Men ni vet.. jag mår jäävligt bra!" Kul kille, så promenerade han vidare efter en stund... Jag och Saxin hade länge ett leende på läpparna efter den händelsen.
10. Nu ska vi steka hamburgare. Önska oss lycka till! ..
00.59
En liten uppdatering med fem punkter, enbart därför att jag är rastlös och väntar på Saxin.
1. Jag och Saxin har kollat på Horton. Rolig film. Får 3,5 cyklar av 5. Hade en liten tänkvärd tanke, precis som de flesta barnfilmer.
2. Jag är verkligen supertrött och borde ha gått och lagt mig för åtminstone ett par timmar sedan.
3. Jag ska upp Senast klockan 9 imorgon bitti.
4. Ett ord: Buss.
5. Vi har stekt ägg och nu duschar Saxin. Min kropp har återigen börjat hetta.. (jag är för het!)
GodnattGodnatt!
tjugoandra maj.
Ännu en dag har jag och fröken P lyckas ta oss hem tidigt. Vi blev, till allas stora förvåning, klara med montern redan vid lunch. Alla bilder, all fakta, mjölkpaketen, kon, ja, allt var uppe och klart. Usch, så snyggt det blev. Nästan så vi är en aning stolta. Så om fyra timmar ska vi stå där och se trevliga ut (VÄLKOMMEN!). "Varsågod, ett informationsblad om klimatet", "ja, den vanligaste rasen är srb", "vi vet inte varför kon har fyra magar", "Hej, jag håller på att dö av uttråkning". Det blir säkert urkul, jag och fröken P kan konsten att roa oss. Hur som tog vi i alla fall tidiga bussen idag också och på ett tjillevipp var vi hemma. Jag skulle inte kalla det att skolka, mer kanske att ta vara på vår dyrbara tid. I vilket fall som helst; Grymt skönt. Ska skriva lite, kanske jobba lite hemkunskap, duscha, fixa mig och ptja. Idag bjuder åtmintone Sverige på lite sommarväder, i solen är det faktiskt riktigt varmt.
Kom i säng relativt sent igår också. Jag är ju som sagt van vid minst åtta timmar varje natt, och den här veckan har jag sannerligen fuskat. Jag är helt enkelt inte trött. Igår var jag uppe till nästan halv ett för att jag skulle få kobilder av en utomordentlig fotograf. Och på tal om dessa kobilder.. det är ju en halv historia i sig.
Eftersom jag inte hann skicka dem till min mail igår natt så skulle mamma fixa det åt mig idag när jag kommit till skolan. Först försökte vi över msn, men eftersom det är spärrat på skolan så gick ju inte det. Via mail var det för stort och bara stod som ett fån och laddade i tjugofem år. Efter att jag och mamma skrikit åt varandra över telefon i närmare en halvtimme tog jag och Oscarsson saken i egna händer. Vi knyckte Bjurströms moped och for hem till mig med ett usb- minne i högsta hugg. Ja, händelserik förmiddag jämfört med föregående den här veckan...
Efter ikväll blir det bra soft i plugget, må så sägas. Imorgon blir det att stå vid montern och visa upp för 7or och sedan tror jag att vi hinner ha spanska. På eftermiddagen skall det spelas handboll, ansträngade, ansträngande. Nästa vecka blir Sthlm på tisdagen och på torsdagen (.. har jag bestämt för mig) är vi lediga! Sedan fredagen därpå är det väl någon nationaldag, så då är vi också lediga. Om sommaren bara tar och kommer nu så blir det bra härligt.
- Tiden läker alla sår ...
Kom i säng relativt sent igår också. Jag är ju som sagt van vid minst åtta timmar varje natt, och den här veckan har jag sannerligen fuskat. Jag är helt enkelt inte trött. Igår var jag uppe till nästan halv ett för att jag skulle få kobilder av en utomordentlig fotograf. Och på tal om dessa kobilder.. det är ju en halv historia i sig.
Eftersom jag inte hann skicka dem till min mail igår natt så skulle mamma fixa det åt mig idag när jag kommit till skolan. Först försökte vi över msn, men eftersom det är spärrat på skolan så gick ju inte det. Via mail var det för stort och bara stod som ett fån och laddade i tjugofem år. Efter att jag och mamma skrikit åt varandra över telefon i närmare en halvtimme tog jag och Oscarsson saken i egna händer. Vi knyckte Bjurströms moped och for hem till mig med ett usb- minne i högsta hugg. Ja, händelserik förmiddag jämfört med föregående den här veckan...
Efter ikväll blir det bra soft i plugget, må så sägas. Imorgon blir det att stå vid montern och visa upp för 7or och sedan tror jag att vi hinner ha spanska. På eftermiddagen skall det spelas handboll, ansträngade, ansträngande. Nästa vecka blir Sthlm på tisdagen och på torsdagen (.. har jag bestämt för mig) är vi lediga! Sedan fredagen därpå är det väl någon nationaldag, så då är vi också lediga. Om sommaren bara tar och kommer nu så blir det bra härligt.
- Tiden läker alla sår ...
tjugoförsta maj.
Har nu anlänt till skolan och är fullt sjå med att få klart no:n. Jag jobbar frenetiskt och fort som attan (märks inte det..?) Nej, jag har faktiskt tagit en liten paus för att invänta fröken P. Hon försvann iväg för att hämta tre färger, tre penslar, sax till mig och nålar. Nu har hon varit borta oroväckande länge. Kanske hittade hon något intressantare efter vägen? Mitt enda sällskap är en utklippt ko som är halvfärdig. Men jag ska inte gnälla, det är ju något i alla fall. (Nu kom fröken P tillbaka!!)
Gårdagen var helt okej, var själv hemma nästan hela tiden. Ja, med undantag för att det ett par timmar blev rejäl folksamling och hem kom det nästan 15 st. Förutom det så var jag väldigt själv med mina tankar. Skönt, riktigt skönt. En del händelser tar hårt och jag har alltför bra minne för att kunna glömma. "Ont, det gör ont, men det går.."
Nu måste jag återgå till arbetet och koncentrera mig på vad fröken P säger istället för att bara mumla: "mm", "aa"..
Uppdatering framåt kvällningen!
16.04
Jag är verkligen jättetrött. Har suttit vaken till minst halv tolv varenda kväll de senaste dagarna, det tär på en. Jag håller nog på att bli gammal...
Meningen var att när jag kom hem skulle jag ta tag i saker som faktiskt måste göras. Bland annat leta mer information om kor, göra färdigt hemkunskapsuppgiften, matteläxorna, städa mitt rum hade jag också behövt göra.. jag kunde ju åtminstone ha gått och lagt mig en liten stund för att ta igen några förlorade timmar. Men inte. Vad har jag istället gjort?
- läst folks bloggar
- spelat på blip.se
- fått fram första sidan på arla.se
- skriver nu blogg
- gäspat
- skapat ett konto på tradera (fjällrävsjackan ska bli min!)
Ska väl ut och mocka om ett tag, ingen panik, vi tar det lugnt. Lugn är min melodi. Fick en liten avhyvling idag av en av våra no- lärare. "Ida, alltid ute i sista sekunden. Nu är det ett dygn kvar och då börjar hon komma igång och blablabla." Stämmer nog ganska bra in på mig, trots allt. Varför göra något idag som jag kan skjuta upp till morgondagen? Nu ska jag fortsättningsvis ladda ned lite musik med Elton John.
En sak som jag glömde nämna tidigare är vad som inträffade igår innan idrottslektionen. Jag och fröken P satt och väntade utanför omklädningsrummet på att någon godhjärtad lärare skulle komma och låsa upp. Så vi satt alltså där på en liten cementtrapp och samtalde i största allmänhet. Då från ingenstans kommer det två små (snor)ungar i tio- årsåldern, skulle jag tippa. De hade pinnar, en planka, spade och ja.. Plötsligt "omringar" de oss och bland annat skär de upp fröken P:s rygg och ska ta ut 'kontrollen' och sedan börjar de gräva 'i' min hjärna. Den ena grabben utbrister förvånat: "Eller.. ni kanske inte leker med oss?" Jag kommer inte exakt ihåg vår konversation men det blev uppenbart att det var Star Wars som utövades. Men så säger han plötsligt till den andra: "Nej, nu leker vi cops!" (och så byter de vapenställning totalt). Jag och fröken P visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Till sist, när det var dags att lämna de små barnen, tog min barnsliga sida överhand och jag sköt ned dem med min kulspruta. De var mer med på tonerna än jag och fröken P, de stendog. Att de sedan spottade på dörren och jagade oss med deras vapen är fortsatt historia. Vid ett tillfälle sade fröken P något med att: "Gå ner där, där pratar de bara skit" varpå den ena av dem skriker: "Va? Pratar de en massa fuck?" Sedan skulle han "fanimej gå ner och knäcka nacken av dem". Jag blev faktiskt en smula förundrad över hur respektlösa och fula i mun sådana små individer faktiskt kan vara. Respekt för äldre, var har de tagit vägen?! Well, jag och fröken P fick ett gott skratt!
Jag har kanske redan skrivit om det, men i så fall får ni väl blunda, för idag lider jag av en viss skrivmani (synd bara att jag inte lyckas få utlopp för det någon annanstans än på bloggen).
På fredag blir det en sväng till staden Örebro för ett ihärdigt klänningsletande. Förutom det ska jag också försöka hinna med ett besök på myrorna och skoaffär. Usch, det kommer att ta hela dagen, definitivt! Saxin kommer även in som det ser ut nu med tåg och joinar. Sedan far vi vidare hem till henne där det blir till att sola cancerlåda, vilket jag egentligen är helt emot. (det känns så välbekant, har jag inte skrivit det här tidigare..?) Men helt kritvit tänker jag då inte vara på avslutningen. Jomen, det blir nog en trevlig helg det här minsann. Skönt att komma hemifrån ett tag...
Fick klipptid den 10:e juni, två dagar innan avslutningen vilket känns en aniiiiing farligt. Jag får till fullo förlita mig på min frisör!
Nu finns det nog inte så mycket mer att förtälja för stunden.
You didn't have to hurt me
hurt me
you didn't have to make me
make me cry
you didn't have to break my
break my
Heart in a thousand pieces
tjugonde maj.
Ännu en givande dag, verkligen. Morgonen bestod av friendsmöte, nofördjupningsarbete och spanska nationella. Att jag och fröken P aldrig lär oss att det är fördömt för oss två att jobba tillsammans. Det händer ingenting. Vi står still. I och för sig lyckades vi idag klippa ut kon, klippa rätt molnen och med vår tålmodiga väns hjälp fixades även grunden för montern till. Det börjar ta sig. Mitt 'motto' för tillfället är följande: Det löser sig, sade han som sket i vasken. Får väl ta tag i kragen (och kasta mig hårt i en tegelvägg) och jobba på lite här hemma. Justja, givetvis hade vi kastat alla våra papper om klimatet! .. vilket jag upptäckte idag när jag verkligen behövde dem. Asch, det fixar sig. Det är mitt minsta problem just nu.
Jag och fröken P är riktigt svaga för frestelser. Vi borde ha skygglappar och allt som kan hindra oss från att välja de felaktiga valen. Såhär var det: Jag och fröken P knallade från idrotten på väg upp till skolan. Kvarvarande lektioner var matte (där det egentligen inte händer speciellt mycket) och so (där jag och fröken P redan är i stort sett klara) och då, som ett tecken från ovan, ser vi bussen som går hem till vår lilla by. Vi tittar på varandra, utbyter tankar. Sagt och gjort, vi frågar busschauffören om han ska hem och visst skulle han det. Alltså, vi åkte hem. Därför är jag hemma ganska mycket tidigare och oj så skönt det är.
Regn, hur roligt är det egentligen? Inte det minsta, skulle jag vilja påstå. Lite regn då och då kan jag tycka bara är mysigt. Men nu får det väl ändå ta och ge sig, ihållande och långvarigt. Blöta hästar, pölar, lera och hans moster. Jag hann i alla fall hem innan den värsta skuren vräkte ned. Jag står i tacksamhetsskuld till vädergudarna. Right?
Lugna favoriter är den radiokanal som fortfarande håller fast mitt intresse. Visst, som sagt spelas det precis samma musik hela tiden, men det är åtminstone bättre än vanliga rix. Dessutom har dem dagens hemliga favorit. Blir man samtal tio vinner man Celine Dion biljetter (vilket iofs inte skulle sitta helt fel) och tusen kronor(?) och så har man chansen att vinna tjugotusen. Hur fint skulle inte det sitta då? Om jag hör låten idag ska jag sannerligen ringa, bara för att inse att jag aldrig i hela mitt liv kommer lyckas att vinna någonting.
Ingenting har hänt. Vi låtsas som om allt är som det ska.
Jag spelar med, men är hela tiden på spänn.
Försök vinn tillbaka min tillit, du kommer inte att lyckas.
Låtsas inte bry dig om mig, för du har redan avslöjat vad du egentligen känner.
Säg ingenting som sårar, jag orkar inte höra.
Jag borde inte gnälla. Jag är frisk, ingen har dött.
Det finns dem som har det så mycket sämre som skulle
göra vad som helst för att byta liv med mig.
Men just nu, precis då det händer, då gör det ont.
Då känns det allt annat än lätt.
nittonde maj.
Efter gårdagen trodde jag att det skulle lägga sig. Det går inte att beskriva hur dum och korkad jag är.
Med ord försöker du slå mig sönder och samman. Du slänger dina besvikelser rakt i mitt ansikte. Med all medvetenhet i behåll häver du ur dig allt som du tror kan såra. Ibland anar jag att du vill knäcka mitt skal. Du går från skala ett till tio på några minuter, allt för att få en reaktion. Idag krossade du någonting inom mig. Du lyckades. Är du nöjd nu? Du gjorde mig svag, jag förlorade. Med skärpa och stark avsky i rösten talade jag om för dig att; efter det här skulle jag aldrig mer lita på dig. Jag berättade saker för dig i förtroende. Jag berättade det aldrig för att du skulle kunna använda det mot mig, när du kände för det, när du nu inte kunde komma med något bättre. Skällsorden, så att säga, som du använde gjorde inte speciellt ont, det kunde jag ta. Men när du grep tag i mina känslor, som du vet är så träffsäkra, kändes det ordentligt. Jag tänker inte upprepa de saker du skrek åt mig, inte här i alla fall. Att de hela tiden går på repeat i mitt huvud är en annan sak. Den oförklarliga hysterin kom över mig i skolan. Som ett litet barn var jag klåfingrig, jag skrattade åt allt, trötthet. Försöker förtränga, intala mig själv att du egentligen inte menade något utav det du sade. Jag fick klart för mig att du inte är intresserad av det jag gör. Nofördjupningen åt helvetet. Det som gjorde mest ont var när du gav dig på min skrivning. Inte kapabel att åstadkomma någonting. Värdelös. Det enda som jag har, som ligger mig riktigt varmt om hjärtat, till och med det skulle du trampa på. Oförlåtligt.
Allt låter som en överdrift, jag vet. Jag kan inte bevisa någonting. Jag tänker inte be dig att tro på mig.
Lita aldrig på någon. Stäng in dig. Gå din egen väg.
Älska aldrig någon.
Med ord försöker du slå mig sönder och samman. Du slänger dina besvikelser rakt i mitt ansikte. Med all medvetenhet i behåll häver du ur dig allt som du tror kan såra. Ibland anar jag att du vill knäcka mitt skal. Du går från skala ett till tio på några minuter, allt för att få en reaktion. Idag krossade du någonting inom mig. Du lyckades. Är du nöjd nu? Du gjorde mig svag, jag förlorade. Med skärpa och stark avsky i rösten talade jag om för dig att; efter det här skulle jag aldrig mer lita på dig. Jag berättade saker för dig i förtroende. Jag berättade det aldrig för att du skulle kunna använda det mot mig, när du kände för det, när du nu inte kunde komma med något bättre. Skällsorden, så att säga, som du använde gjorde inte speciellt ont, det kunde jag ta. Men när du grep tag i mina känslor, som du vet är så träffsäkra, kändes det ordentligt. Jag tänker inte upprepa de saker du skrek åt mig, inte här i alla fall. Att de hela tiden går på repeat i mitt huvud är en annan sak. Den oförklarliga hysterin kom över mig i skolan. Som ett litet barn var jag klåfingrig, jag skrattade åt allt, trötthet. Försöker förtränga, intala mig själv att du egentligen inte menade något utav det du sade. Jag fick klart för mig att du inte är intresserad av det jag gör. Nofördjupningen åt helvetet. Det som gjorde mest ont var när du gav dig på min skrivning. Inte kapabel att åstadkomma någonting. Värdelös. Det enda som jag har, som ligger mig riktigt varmt om hjärtat, till och med det skulle du trampa på. Oförlåtligt.
Allt låter som en överdrift, jag vet. Jag kan inte bevisa någonting. Jag tänker inte be dig att tro på mig.
Lita aldrig på någon. Stäng in dig. Gå din egen väg.
Älska aldrig någon.
artonde maj.
"Jag kan nita skiten ur dig."
Ja, det tror jag säkert. Jag tvivlar inte en sekund på att du är kapabel till det. Jag tar för givet att du aldrig skulle göra det. Jag vet att jag är provoserandets drottning, kanske är det skäl nog. Vad vet jag. Det är mycket möjligt att det bara är tomma ord, tomma ord som faktiskt någonstans känns, även om jag aldrig för mitt liv skulle erkänna det.
Kall och tom blick, men ändå knivskarp. Hånleende. Höjda ögonbryn. Armarna i kors. Kom inte nära.
"Du är sinnessjuk. Du borde läggas in på ett psykhem."
Kanske har du rätt. Du har ju sagt det några gånger. Upprepande måste väl tyda på någonting. Jag har blivit härdad. Gråter aldrig inför någon annan numer. Har lärt mig att vara kall, känslokall. Ett hjärta av sten, hur många gånger har jag inte hört det. Det är okej att avsky mig, känna rejäl bitter avsmak. Jag vet att jag inte är den du önskar. Jag är din personliga mardröm. Sammanbiten. Genomträngande smala ögon. Ständigt på min vakt. Aldrig några tecken på svaghet, för då är allt förlorat.
Erkänn aldrig att du älskar någon. Berätta aldrig hur mycket du tycker om någon. Visa aldrig vad du egentligen känner. - Allt det kan vändas mot dig.
Ja, det tror jag säkert. Jag tvivlar inte en sekund på att du är kapabel till det. Jag tar för givet att du aldrig skulle göra det. Jag vet att jag är provoserandets drottning, kanske är det skäl nog. Vad vet jag. Det är mycket möjligt att det bara är tomma ord, tomma ord som faktiskt någonstans känns, även om jag aldrig för mitt liv skulle erkänna det.
Kall och tom blick, men ändå knivskarp. Hånleende. Höjda ögonbryn. Armarna i kors. Kom inte nära.
"Du är sinnessjuk. Du borde läggas in på ett psykhem."
Kanske har du rätt. Du har ju sagt det några gånger. Upprepande måste väl tyda på någonting. Jag har blivit härdad. Gråter aldrig inför någon annan numer. Har lärt mig att vara kall, känslokall. Ett hjärta av sten, hur många gånger har jag inte hört det. Det är okej att avsky mig, känna rejäl bitter avsmak. Jag vet att jag inte är den du önskar. Jag är din personliga mardröm. Sammanbiten. Genomträngande smala ögon. Ständigt på min vakt. Aldrig några tecken på svaghet, för då är allt förlorat.
Erkänn aldrig att du älskar någon. Berätta aldrig hur mycket du tycker om någon. Visa aldrig vad du egentligen känner. - Allt det kan vändas mot dig.
sjuttonde maj2
Blev inget ridhus idag, på tal om ingenting. För mycket blåst och regn, usch så tråkigt det är. Men jag är nog ändå lite ambivalent till det här vädret. Regn innebär ju att gräset i hagarna kommer att växa märkbart, men samtidigt är det riktigt trist. Jag föredrar sannerligen sol. Visst kan det få regna ibland. Men nu har det regnat i flera dagar, känns det som i alla fall. Ena dagen är det rena rama sommarvädret, andra dagen svinkallt och det regnar katter och hundar, kryptiskt.
Kollade precis igenom deltagarna som ska agera bonde söker fru i kommande säsong. På något vis känns det som om man kommer allt längre ifrån en riktig, tvättäkta bonde för varje säsong som sänds. Visst har vi de hederliga typerna med mjölkkor, kaffedrickande och lite dans samt middag med föräldrarna. Men så på något vis har vi blandat in den där machobonden. Som han Peter, skulle kunna vara direkt tagen ur skilda världar. Hästar och förflutet inom krogbranschen... Jaja, visst, det är mycket möjligt att det drar fler tittare. Men trots allt tyckte jag nog att den första säsongen var bäst och värd att höjas till skyarna. I detta feministberoende land vi lever i så var ju vi tvungna att blanda in det kvinnliga könet. Självfallet. Bonde söker fru har alltid legat mig varmt om hjärtat. Riktiga, icke tillgjorda människor som gör ett försök att finna kärleken, sådant gillar jag. Även om jag just nu är lite skeptisk hoppas jag på ännu en bra säsong.
Jaja.
Tjadå!
kvällens goding:
sjuttonde maj
Sov länge, riktigt länge. Hade inte den minsta lust att gå upp. När jag väl kom upp åt jag lite frukost och kollade på de fyra avsnitten av frusna män söker kärlek, som jag inte hunnit följa via tv. Ja, sedan har jag varit ute och mockat, fått lite färg på kinderna och frisk luft i lungorna. Hunden var med ut och nu ska man nog undvika att pussa henne på ett tag... Kommer att vara själv hela kvällen nu, ganska skönt, tror jag. Ska inte göra något speciellt, fortsätta ta det lugnt förmodligen.
En annan fundering som jag har; hur kommer det sig att oavsett radiokanal spelas det samma musik hela tiden? Varje kanal har cirka 10 låtar, plus-minus, som spelas exakt hela tiden i olika ordning. Blir snart helt tokig på det! Ingen kan väl finna något nöje i att ha noll variation. Nervpåfrestande, otroligt nervpåfrestande. Och när jag var ute och mockade lyssnade jag på rixfm då Fredrik Stiernstedt var radiopratare. På något vis, genom Sanna Nielsens låt om empty room, kom han in på att han var helt själv. Fortsättningsvis berättade han vad man då kan göra på jobbet, bl.a nämnde han att man kunde olla på chefens kontor. Ursäkta, men rix är väl ändå en "familjekanal" och klockan var absolut inte mer än max 17! Vet hut, gubbstrutt! Sådana idiotier blir jag riktigt förbannad över. Han är vuxen och borde väl kunna tänka längre än vad näsan räcker, men det är väl kanske för mycket begärt. Kanske är jag gammalmodig och ett stänk av tråkig, men allt ska nuförtiden hela tiden anspela på sex. Har de två senaste dagarna hört minst 2-3 radioreklamer som har just det som huvudämne, mitt på blanka dagen. Och så slutligen den här Stiernstedt, idiot! Han är garanterad en plats på min svarta lista. Något måtta får det väl ändå vara.
Blir kanske lite mer senare.
Hejdå!
En annan fundering som jag har; hur kommer det sig att oavsett radiokanal spelas det samma musik hela tiden? Varje kanal har cirka 10 låtar, plus-minus, som spelas exakt hela tiden i olika ordning. Blir snart helt tokig på det! Ingen kan väl finna något nöje i att ha noll variation. Nervpåfrestande, otroligt nervpåfrestande. Och när jag var ute och mockade lyssnade jag på rixfm då Fredrik Stiernstedt var radiopratare. På något vis, genom Sanna Nielsens låt om empty room, kom han in på att han var helt själv. Fortsättningsvis berättade han vad man då kan göra på jobbet, bl.a nämnde han att man kunde olla på chefens kontor. Ursäkta, men rix är väl ändå en "familjekanal" och klockan var absolut inte mer än max 17! Vet hut, gubbstrutt! Sådana idiotier blir jag riktigt förbannad över. Han är vuxen och borde väl kunna tänka längre än vad näsan räcker, men det är väl kanske för mycket begärt. Kanske är jag gammalmodig och ett stänk av tråkig, men allt ska nuförtiden hela tiden anspela på sex. Har de två senaste dagarna hört minst 2-3 radioreklamer som har just det som huvudämne, mitt på blanka dagen. Och så slutligen den här Stiernstedt, idiot! Han är garanterad en plats på min svarta lista. Något måtta får det väl ändå vara.
Blir kanske lite mer senare.
Hejdå!
sextonde maj2
Yeap, jag tänker göra en sextonde maj två bara för att jag absolut inte har någonting som helst att göra. Hela helgen skiter sig, Saxin blir tvungen att jobba på ridskolan på söndagen, ofc. Så no cruising imorgon och inget sova hos farmor och inget titta på dressyrtävling på söndag. Mysigt värre! Det här är nackdelen med att jag jämt ska hålla på och vara sådan jag är. Jag får ju skylla mig själv att jag bara har en enda vän att umgås med. Vore jag mer öppen och villig att hänga med, då skulle folk/kompisar kanske fortfarande fråga. Om jag vore roligare och kul att umgås med, kanske jag inte skulle sitta ensam varenda helg, då Saxin inte har tid för mig, även hon har ju ett liv. (No shit, det är inte någon snälla-tyck-synd-om-mig-text.. mer; det känns lite tungt just nu) Jag är absolut inte det minsta sur på Saxin, det måste tilläggas så att ingen tror något annat. Men just nu vet jag inte om hormonerna håller på och bråkar eller om jag faktiskt är ledsen. Jag tror inte riktigt att jag vet skillnad längre. Nej, men jag ska sitta hemma den här helgen också. Sitta vid datorn, gå ut till hästarna, kanske slå på stort och rida en sväng, tröstäta mig ännu fetare. Underbart, snart är jag väl förmodligen så fet att jag inte kan röra mig, får åka rullstol och vara någon som folk vänder sig om och pekar på. Jag kan ju anställa mig på zoo. Och jag vet, det är bara jag som kan göra en förändring och jag borde egentligen, EGENTLIGEN borde jag ge själva sjutton i att gnälla. Även om det inte verkar så just nu så tycker jag faktiskt hemskt illa om att tycka synd om mig själv. Jag vill inte att folk ska få uppfattningen om att jag är fet, tycker synd om mig själv och är ful. Det är en hemskt fånig kombination. Så löjlig att det blir patetiskt. Ibland avskyr man sig själv, jag tror nästan att det är bra. Då hinner man aldrig bli sådär äckligt högfärdig... men det gör ganska ont. Skit samma med allt.
Jag borde ge sjutton i att yttra mig om sådant här. Men jag känner mig ensam och som sagt, jag har bara mig själv att skylla. Alltid är det väl någon som läser min blogg som kan gotta sig i det, det är väl kul när andra mår dåligt, underbart! Jag är ingen blödig typ, det är jag inte. Jag vill egentligen inte på några villkor att någon ska tycka synd om mig trots att inom mig skriker röster gång på gång: "snälla- någon, bry dig. se mig, hör mig". Men jag vill inte vara i vägen, jag vill inte vara en börda för någon. Det här är så grymt nära patetiskt att jag blir förbannad på mig själv. Det är så löjligt att jag mår dåligt. Det här är så INTE jag. Men jag måste bara bli av med det. Jag har känt på mig att sådana här skitkänslor skulle komma inom kort, jag har samlat på mig i flera dagar nu.
Ja, just nu är ingenting speciellt roligt, det är rentav skit. Jag är en dum, korkad, patetisk, löjlig, fånig, överreagerande tonåring som bara tycker synd om sig själv. Det finns dem som har det så mycket sämre, därför borde jag enbart hålla käften på mig. Jämfört med många andra är det inte det minsta synd om mig.
Det här är det mognaste uttryck jag kan komma med just nu: "det här suger!"
Var till ridhuset en stund ikväll, kom faktiskt nyss hem. Provade det tredelade bettet jag fått låna av Saxin och mitt nya träns jag köpte på Hööks. Tränset blir nog lite bättre när han har "gått in det" och bettet låg mycket bättre i munnen och halkade inte omkring som det tvådelade. Dressyrträningen var förgäves, speciellt i slutet. Noll samarbete och jag blev mer och mer ilsken. Till sist gav jag upp och släpade istället fram ett hinder. Gjorde kryss och hoppade mellan 40-60cm. Inte det minsta högt, jag vet, men jag avskyr egentligen att hoppa och gör det närapå aldrig (och varför intog jag försvarsposition..?). Hur som helst var det faktiskt jätteskoj, vilket inte bara jag tyckte, utan också herr Mozart. Öronen rätt fram hela tiden och stora, pigga, luftiga galoppsprång. Härligt! Får försöka börja hoppa lite mer, kanske.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitt på.
Om det blir någon mer uppdatering framåt natten kommer den troligen bara innehålla självömkan. Med andra ord, ingenting intressant.
Hejdå.
Jag borde ge sjutton i att yttra mig om sådant här. Men jag känner mig ensam och som sagt, jag har bara mig själv att skylla. Alltid är det väl någon som läser min blogg som kan gotta sig i det, det är väl kul när andra mår dåligt, underbart! Jag är ingen blödig typ, det är jag inte. Jag vill egentligen inte på några villkor att någon ska tycka synd om mig trots att inom mig skriker röster gång på gång: "snälla- någon, bry dig. se mig, hör mig". Men jag vill inte vara i vägen, jag vill inte vara en börda för någon. Det här är så grymt nära patetiskt att jag blir förbannad på mig själv. Det är så löjligt att jag mår dåligt. Det här är så INTE jag. Men jag måste bara bli av med det. Jag har känt på mig att sådana här skitkänslor skulle komma inom kort, jag har samlat på mig i flera dagar nu.
Ja, just nu är ingenting speciellt roligt, det är rentav skit. Jag är en dum, korkad, patetisk, löjlig, fånig, överreagerande tonåring som bara tycker synd om sig själv. Det finns dem som har det så mycket sämre, därför borde jag enbart hålla käften på mig. Jämfört med många andra är det inte det minsta synd om mig.
Det här är det mognaste uttryck jag kan komma med just nu: "det här suger!"
Var till ridhuset en stund ikväll, kom faktiskt nyss hem. Provade det tredelade bettet jag fått låna av Saxin och mitt nya träns jag köpte på Hööks. Tränset blir nog lite bättre när han har "gått in det" och bettet låg mycket bättre i munnen och halkade inte omkring som det tvådelade. Dressyrträningen var förgäves, speciellt i slutet. Noll samarbete och jag blev mer och mer ilsken. Till sist gav jag upp och släpade istället fram ett hinder. Gjorde kryss och hoppade mellan 40-60cm. Inte det minsta högt, jag vet, men jag avskyr egentligen att hoppa och gör det närapå aldrig (och varför intog jag försvarsposition..?). Hur som helst var det faktiskt jätteskoj, vilket inte bara jag tyckte, utan också herr Mozart. Öronen rätt fram hela tiden och stora, pigga, luftiga galoppsprång. Härligt! Får försöka börja hoppa lite mer, kanske.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitt på.
Om det blir någon mer uppdatering framåt natten kommer den troligen bara innehålla självömkan. Med andra ord, ingenting intressant.
Hejdå.
sextonde maj
Idag när jag kom hem från plugget hade jag fått ett brev från kommunen. Feriearbete, minsann. Fick den första perioden, det vill säga; de fyra första veckorna av mitt sommarlov. Sedan befinner vi oss i mitten av Juli och det är cirka fem veckor kvar av lovet. Behöver jag berätta att jag känner en smått inombordad panik? Turligt nog jobbar man åtminstone bara 6 timmar per dag, så lite fritid borde jag hinna med. Och pengar tjänas det ju också, det är alltid något jag är i ständigt behov av. Men ptja, känns samtidigt lite... underligt. Först är jag så sjukt trött på skolan, 9an, och så äntligen när det blir lov så får jag inget lov. När jag arbetat klart har jag bara några veckor lov kvar innan jag ska börja den värsta fasade plugglinjen. Hur roligt är egentligen det på en skala? Ohja, jag vet, jag borde vara evigt tacksam och inte klaga. Det är ju trots allt inte speciellt många som får sommarjobb genom kommunen. Men jag ska ju jämt hålla på och oroa mig över allt. Det blir ju på en förskola här i närheten och under sommaren borde det väl inte vara alltför mycket ungar och så mycket utevistelse. Jag ska ge sjutton i att oroa mig, det här måste bli bra. Det borde bli bra. Det ska bli bra. Jag ska bli positivitetens mästare!
Jag ska således passa på att gnälla lite, ta ut min ilska ordentligt så att jag kanske lugnar mig en aning sedan. Vanligtvis brukar det ju fungera... Jag blir så förbaskat trött på vissa människor ibland, jag blir så trött att jag känner för att urinera på dem jäklarna! Egentligen är det väl bara en person jag riktar mig mot just nu, men det finns gott om dem. Att utnyttja, inställsam, vända och vrida på allting och manipulera utan dess like. Falsk, påfrestande, egocentrisk och till och med elak. Jag blir så irriterad, så fruktansvärt irriterad! Kanske, kanske borde man överväga att skaffa sig ett liv och en egen uppfattning istället för att ständigt och hela tiden leva i någon förbannad drömvärld. Knäpp med fingrarna, vakna upp för sjutton gubbar! Snälla, tänk på någon annan än dig själv för en enda gång skull. Sluta fjanta omkring som någon annan fjolla, sluta smöra, sluta bete dig som om du vore någon du i sanningens namn inte är. Skärp till dig, människa! (om det här hade varit en ljudblogg så hade vi kommit till den delen då jag skriker!!!!)
När jag ändå håller på ska jag skriva några rader om en viss tanke jag haft i mitt huvud den senaste månaden, ungefär. Att sluta 9an. Jag trodde aldrig att jag överhuvudtaget skulle känna mig det minsta påverkad åt det negativa och smått nedslagna hållet. Men faktum är att jag faktiskt känner mig en aning deppig. Vetskapen om att vissa kommer man troligen aldrig mer träffa, vilket innefattar en hel del. Visst, man kan hålla kontakten med dem man vill. Men det kommer aldrig att bli detsamma.
Jag kommer aldrig mer sitta i skolans bibliotek och göra något helt annat än vad jag borde.
Jag kommer aldrig mer gå på lektion och också där göra något helt annat.
Jag kommer aldrig mer gå i korridorerna och klaga över matteläraren.
Jag kommer aldrig mer gå in i matsalen och försöka balansera tillhörande saker utan bricka.
Jag kommer aldrig mer träffa lärarna som trots allt hjälpt mig i tre år.
Jag kommer aldrig mer få ens i närheten av liknande vänner som jag fått här.
Jag kommer aldrig mer sitta i en soffa i elevhallen.
Jag kommer aldrig mer...
listan kan göras väldigt lång och för varje sak jag skriver känns mina axlar tyngre. Det är faktiskt tråkigt. Såhär mycket trodde jag nog aldrig att jag skulle känna. Speciellt de två första åren tyckte jag det var en riktig skitskola med skitelever och skitlärare och allt var skit, skit och skit. Jag vantrivdes! Nu är det mycket som har förändrats och nu ska allt det, med noll omsorg, sprättas upp. Det känns, det påverkar, det berör. Nej, jag sitter sannerligen inte och gråter och tycker att livet är pest. Men jag må säga att det är trist, väldigt trist. Med all säkerhet kommer det i framtiden dyka upp något slag av "tacktal" eller "ord från Ida till de hon kommer sakna" eller dylikt, men det var vi inte än. Fast jag kan ju säga att det är många jag kommer att sakna, flera som kommer lämna ett stort tomrum efter sig. Det känns som att förlora någon nära. På ett sätt är det väl kanske så... Mycket sådana här tankar nu när det närmar sig, endast fyra veckor kvar. Ganska otroligt, helt amazing när man tänker på det. När jag började 7an trodde jag aldrig att det här skulle ta slut. Nu är jag verkligt nära slutet vilket är en alldeles speciell känsla. Kanske är det dags att börja inse att man med stormsteg närmar sig något liknande mogenhet. Det är dags att ge upp högstadiet och kasta sig ut i världen. Okej, i know. Stället där jag ska gå i skola är inte värsta grejen, det är så långt ifrån världen man kan komma och närmare bestämt är det ingen stor sak. Men det känns lite så. Det är mycket som kommer att förändras. Jag är nervös... som alltid!
Nu såhär i efterhand, när jag offrat nästintill tjugo minuter på att klottra en massa här, inser jag att jag borde lagt den energin på viktigare ting. Vi får se om det blir någon mer uppdatering lite senare. För er intresserade parter kan ni ju hålla ögonen öppa.
Tjarrå!
Jag ska således passa på att gnälla lite, ta ut min ilska ordentligt så att jag kanske lugnar mig en aning sedan. Vanligtvis brukar det ju fungera... Jag blir så förbaskat trött på vissa människor ibland, jag blir så trött att jag känner för att urinera på dem jäklarna! Egentligen är det väl bara en person jag riktar mig mot just nu, men det finns gott om dem. Att utnyttja, inställsam, vända och vrida på allting och manipulera utan dess like. Falsk, påfrestande, egocentrisk och till och med elak. Jag blir så irriterad, så fruktansvärt irriterad! Kanske, kanske borde man överväga att skaffa sig ett liv och en egen uppfattning istället för att ständigt och hela tiden leva i någon förbannad drömvärld. Knäpp med fingrarna, vakna upp för sjutton gubbar! Snälla, tänk på någon annan än dig själv för en enda gång skull. Sluta fjanta omkring som någon annan fjolla, sluta smöra, sluta bete dig som om du vore någon du i sanningens namn inte är. Skärp till dig, människa! (om det här hade varit en ljudblogg så hade vi kommit till den delen då jag skriker!!!!)
När jag ändå håller på ska jag skriva några rader om en viss tanke jag haft i mitt huvud den senaste månaden, ungefär. Att sluta 9an. Jag trodde aldrig att jag överhuvudtaget skulle känna mig det minsta påverkad åt det negativa och smått nedslagna hållet. Men faktum är att jag faktiskt känner mig en aning deppig. Vetskapen om att vissa kommer man troligen aldrig mer träffa, vilket innefattar en hel del. Visst, man kan hålla kontakten med dem man vill. Men det kommer aldrig att bli detsamma.
Jag kommer aldrig mer sitta i skolans bibliotek och göra något helt annat än vad jag borde.
Jag kommer aldrig mer gå på lektion och också där göra något helt annat.
Jag kommer aldrig mer gå i korridorerna och klaga över matteläraren.
Jag kommer aldrig mer gå in i matsalen och försöka balansera tillhörande saker utan bricka.
Jag kommer aldrig mer träffa lärarna som trots allt hjälpt mig i tre år.
Jag kommer aldrig mer få ens i närheten av liknande vänner som jag fått här.
Jag kommer aldrig mer sitta i en soffa i elevhallen.
Jag kommer aldrig mer...
listan kan göras väldigt lång och för varje sak jag skriver känns mina axlar tyngre. Det är faktiskt tråkigt. Såhär mycket trodde jag nog aldrig att jag skulle känna. Speciellt de två första åren tyckte jag det var en riktig skitskola med skitelever och skitlärare och allt var skit, skit och skit. Jag vantrivdes! Nu är det mycket som har förändrats och nu ska allt det, med noll omsorg, sprättas upp. Det känns, det påverkar, det berör. Nej, jag sitter sannerligen inte och gråter och tycker att livet är pest. Men jag må säga att det är trist, väldigt trist. Med all säkerhet kommer det i framtiden dyka upp något slag av "tacktal" eller "ord från Ida till de hon kommer sakna" eller dylikt, men det var vi inte än. Fast jag kan ju säga att det är många jag kommer att sakna, flera som kommer lämna ett stort tomrum efter sig. Det känns som att förlora någon nära. På ett sätt är det väl kanske så... Mycket sådana här tankar nu när det närmar sig, endast fyra veckor kvar. Ganska otroligt, helt amazing när man tänker på det. När jag började 7an trodde jag aldrig att det här skulle ta slut. Nu är jag verkligt nära slutet vilket är en alldeles speciell känsla. Kanske är det dags att börja inse att man med stormsteg närmar sig något liknande mogenhet. Det är dags att ge upp högstadiet och kasta sig ut i världen. Okej, i know. Stället där jag ska gå i skola är inte värsta grejen, det är så långt ifrån världen man kan komma och närmare bestämt är det ingen stor sak. Men det känns lite så. Det är mycket som kommer att förändras. Jag är nervös... som alltid!
Nu såhär i efterhand, när jag offrat nästintill tjugo minuter på att klottra en massa här, inser jag att jag borde lagt den energin på viktigare ting. Vi får se om det blir någon mer uppdatering lite senare. För er intresserade parter kan ni ju hålla ögonen öppa.
Tjarrå!
femtonde maj
Godmorgon alla glada!
Fader Abraham kom in och väckte mig tjugo i sju, jag hade helt glömt bort finessen att ställa mobilklockan. Så nu har jag duschat, klätt på mig, "fixat" håret (fixat är nog att ta i lite väl. Jag har slängt upp luggen i ett hårspänne och låter resten självtorka. Krull Ab) och ska nu alldeles snart förpassa mig ned i badrummet och borsta tänderna. Jag borde nog börja skriva på morgonen (ja, inte bara blogg då) för orden rinner mycket lättare ur mina fingrar så här tidigt. Fast erkännas skall att jag verkligen är jättetrött och skulle med lätthet kunna tvärslockna på stubinen.
Nej, se här. Nu måste jag dra vidare.
Ha en bra dag, vänner!
16.20
Dagens förmiddag var enastående. Jag och Pettersson har nog aldrig tidigare varit så otroligt kreativa, för att inte tala om vår effektivitet. Storslaget, må jag sannerligen säga. Eftermiddagen bestod som sagt av handboll. Vi vann båda matcherna vi spelade och är nu i final nästa fredag. Spännande, spännande.
Har precis planerat min och Saxins helg (jag vet, otroligt vad jag umgås med henne nu för tiden). På lördagen ska jag och pappa dela min reklam, sedan plockar vi upp Saxin. När jag/vi gjort oss i ordning far vi vidare in till stan där det är cruising. Sovplats fixar vi hos farmor. På söndagen blir det upp till ridskolan och kolla när bl.a Oscarsson tävlar, lokalt, minsann.
Blir kanske lite mer senare.
Tjarrå!
22.17
Nu är det sannerligen bevisat att jag är riktigt glupsk. Jag åt en halstablett från golvet! Och inte vilket golv som helst, ska påpekas. Ett golv som cirka 100 personer går på runt 4 dagar i veckan. Saxin tog upp den, granskade den noga (jag trodde ju naturligtvis att det var hennes som hon precis tappat ur sin väska och att hon nu övervägde att äta den). Innan hon hunnit stoppa den i munnen, slet jag den ur hennes näve och stoppade den i mitt eget gap. Hon gav mig en lång och ytterst konfunderad blick, gapande av förvåning. Jag tuggade gladeligen i mig den. Efter ungefär tio minuter börjar jag fundera och känna mig en aning orolig. Därför frågar jag viskande Saxin:
"Duu.. den där halstabletten var från din väska, va?" Varpå hon svarar:
"Neej..."
YES! där satt den. Känner mig lite lagom fräsch nu, speciellt efter att mamma meddelat följande möjligheter:
1. Någon kan ha sugit på den och sedan tappat den (men då protesterade J och sade att då borde den ha klibbat fast i golvet)
2. Någon snuskig typ som precis varit på toaletten utan att tvätta händerna kan ha tagit i den.
Asch, som J sade: Lite skit rensar magen. Jag bör nog överleva även det här. Men om jag får magsjuka vet jag ju i alla fall vad det beror på. Antingen dagens skolmat eller halstabletten.
Ska nog sätta punkt här och dra mig tillbaka. Dags för några timmar skön sömn. Hade bestämt mig för att gå upp relativt tidigt och faktiskt för en gång skull göra mig i ordning. Lite smink, platta håret... borsta tänderna för att lyxa till det lite sådär (ja, det var ett skämt). Men något sådant blir det nog inte, kommer vara på tok för trött. Jag får ta och spara krafterna till helgen istället.
Godnatt på sig!
Fader Abraham kom in och väckte mig tjugo i sju, jag hade helt glömt bort finessen att ställa mobilklockan. Så nu har jag duschat, klätt på mig, "fixat" håret (fixat är nog att ta i lite väl. Jag har slängt upp luggen i ett hårspänne och låter resten självtorka. Krull Ab) och ska nu alldeles snart förpassa mig ned i badrummet och borsta tänderna. Jag borde nog börja skriva på morgonen (ja, inte bara blogg då) för orden rinner mycket lättare ur mina fingrar så här tidigt. Fast erkännas skall att jag verkligen är jättetrött och skulle med lätthet kunna tvärslockna på stubinen.
Nej, se här. Nu måste jag dra vidare.
Ha en bra dag, vänner!
16.20
Dagens förmiddag var enastående. Jag och Pettersson har nog aldrig tidigare varit så otroligt kreativa, för att inte tala om vår effektivitet. Storslaget, må jag sannerligen säga. Eftermiddagen bestod som sagt av handboll. Vi vann båda matcherna vi spelade och är nu i final nästa fredag. Spännande, spännande.
Har precis planerat min och Saxins helg (jag vet, otroligt vad jag umgås med henne nu för tiden). På lördagen ska jag och pappa dela min reklam, sedan plockar vi upp Saxin. När jag/vi gjort oss i ordning far vi vidare in till stan där det är cruising. Sovplats fixar vi hos farmor. På söndagen blir det upp till ridskolan och kolla när bl.a Oscarsson tävlar, lokalt, minsann.
Blir kanske lite mer senare.
Tjarrå!
22.17
Nu är det sannerligen bevisat att jag är riktigt glupsk. Jag åt en halstablett från golvet! Och inte vilket golv som helst, ska påpekas. Ett golv som cirka 100 personer går på runt 4 dagar i veckan. Saxin tog upp den, granskade den noga (jag trodde ju naturligtvis att det var hennes som hon precis tappat ur sin väska och att hon nu övervägde att äta den). Innan hon hunnit stoppa den i munnen, slet jag den ur hennes näve och stoppade den i mitt eget gap. Hon gav mig en lång och ytterst konfunderad blick, gapande av förvåning. Jag tuggade gladeligen i mig den. Efter ungefär tio minuter börjar jag fundera och känna mig en aning orolig. Därför frågar jag viskande Saxin:
"Duu.. den där halstabletten var från din väska, va?" Varpå hon svarar:
"Neej..."
YES! där satt den. Känner mig lite lagom fräsch nu, speciellt efter att mamma meddelat följande möjligheter:
1. Någon kan ha sugit på den och sedan tappat den (men då protesterade J och sade att då borde den ha klibbat fast i golvet)
2. Någon snuskig typ som precis varit på toaletten utan att tvätta händerna kan ha tagit i den.
Asch, som J sade: Lite skit rensar magen. Jag bör nog överleva även det här. Men om jag får magsjuka vet jag ju i alla fall vad det beror på. Antingen dagens skolmat eller halstabletten.
Ska nog sätta punkt här och dra mig tillbaka. Dags för några timmar skön sömn. Hade bestämt mig för att gå upp relativt tidigt och faktiskt för en gång skull göra mig i ordning. Lite smink, platta håret... borsta tänderna för att lyxa till det lite sådär (ja, det var ett skämt). Men något sådant blir det nog inte, kommer vara på tok för trött. Jag får ta och spara krafterna till helgen istället.
Godnatt på sig!
fjortonde maj
Den killen ger mig rysningar i hela kroppen. Fantastisk!
Mer text senare, i guess.
So long!
22.07
Underbart! Nu har jag tillbringat fyra och en halvtimme i ridhuset tillsammans med mamma och hennes häst. Verkligen jätteroligt. Ändå prövade vi bara två olika sadlar. Den hon har är som väntat på tok för liten och ska säljas. Den första hon provade får hon väldigt bra balans i, sitter still och benen är perfekta. Dock är sitsen för liten, vi behöver en strl större. Den andra var stor i sätet och skön, benen var dessvärre inte helt still. Det är en vanesak, men mamma vill att det ska kännas bra från början. Jag ska också köpa en ny sadel. Den jag har nu är på gränsen till för liten i sätet, noll stöd för benen och alldeles för långt ifrån hästen... känns som om jag sitter en meter ifrån honom och har ingen balans alls. Stolsits kan jag också meddela att jag definitivt har.
Nu är jag i alla fall hemkommen. Har matat hästarna och mig själv. Ska alldeles snart sova, duschar imorgon bitti istället. Hade räknat med att försöka pallra mig upp vid halv 6 och ge mig ner och rida i stübben. Åtminstone en fyrtiofem minuters pass, men ikväll blir det nog lite väl sent på grund av olika anledningar.
Imorgon blir det att jobba med no- fördjupningen hela förmiddagen och eftermiddagen kommer att bestå av handboll. Verkligen superkul. Jag jublar! (hm.. eller kanske inte)
Och så skänker jag en tanke åt min lillebror (nej, inte min köttsliga lillebror. men nästan...). Du vet att jag tänker på dig och jag finns här. Det låter oändligt klyschigt, men det är faktiskt så. Jag vill att du ska må bra, vara glad och leva livet. Älskade vän, allt kommer att ordna sig!
Jomenvisst. Sitter nu och väntar på att min riktiga bror ska bli klar och gå och lägga sig. Mor och far kommer hem lite senare... Kanske börjar det således bli dags för mig att sova. I och för sig sov jag till kvart i tio idag, men sömn är nog ingenting jag kan få för mycket av. Men självfallet ska jämt hundkräket krypa ned under mitt täcke och två fleecefiltar och andas. Fruktansvärt outhärdligt varmt är vad det blir. Uscha mig. Och stänger jag dörren; tro på sjutton att hon står där utanför och rafsar, gnyr och skäller tills det att jag vaknar.
Nej.. nu får det vara nog för ikväll.
GodnattGodnatt!
23.48
Jag sitter här fortfarande. Jag kommer få sova max 6 h i natt vilket absolut inte är bra. Jag behöver mina åtta timmar ju! Har inte tagit tag i kragen än och kommit härifrån. Men jag har i alla fall varit ned och gjort mig i ordning. (nu spelas det en låt från dirty dancing på lugna favoriter. Eric Carmen- hungry eyes. är nästintill tvärsäker på att det är från d.dfilmen, right?!) Hade behövt växla några ord med mor innan jag lade mig, men eftersom hon inte verkar behaga komma hem, får jag väl hoppa det då.
Egentligen är det bra underligt. Igår när jag visste att jag hade sovmorgon så fick jag tvinga mig själv att vara vaken. Liksom låta tändstickor hålla mina ögonlock öppna. Men så nu, jag vet att jag måste upp riktigt tidigt, då är jag inte ens i närheten av trött. Varför är det så egentligen? Inte alls kanonkul.
Nu måste jag nog sova.
GodnattGodnattGodnatt!
Mer text senare, i guess.
So long!
22.07
Underbart! Nu har jag tillbringat fyra och en halvtimme i ridhuset tillsammans med mamma och hennes häst. Verkligen jätteroligt. Ändå prövade vi bara två olika sadlar. Den hon har är som väntat på tok för liten och ska säljas. Den första hon provade får hon väldigt bra balans i, sitter still och benen är perfekta. Dock är sitsen för liten, vi behöver en strl större. Den andra var stor i sätet och skön, benen var dessvärre inte helt still. Det är en vanesak, men mamma vill att det ska kännas bra från början. Jag ska också köpa en ny sadel. Den jag har nu är på gränsen till för liten i sätet, noll stöd för benen och alldeles för långt ifrån hästen... känns som om jag sitter en meter ifrån honom och har ingen balans alls. Stolsits kan jag också meddela att jag definitivt har.
Nu är jag i alla fall hemkommen. Har matat hästarna och mig själv. Ska alldeles snart sova, duschar imorgon bitti istället. Hade räknat med att försöka pallra mig upp vid halv 6 och ge mig ner och rida i stübben. Åtminstone en fyrtiofem minuters pass, men ikväll blir det nog lite väl sent på grund av olika anledningar.
Imorgon blir det att jobba med no- fördjupningen hela förmiddagen och eftermiddagen kommer att bestå av handboll. Verkligen superkul. Jag jublar! (hm.. eller kanske inte)
Och så skänker jag en tanke åt min lillebror (nej, inte min köttsliga lillebror. men nästan...). Du vet att jag tänker på dig och jag finns här. Det låter oändligt klyschigt, men det är faktiskt så. Jag vill att du ska må bra, vara glad och leva livet. Älskade vän, allt kommer att ordna sig!
Jomenvisst. Sitter nu och väntar på att min riktiga bror ska bli klar och gå och lägga sig. Mor och far kommer hem lite senare... Kanske börjar det således bli dags för mig att sova. I och för sig sov jag till kvart i tio idag, men sömn är nog ingenting jag kan få för mycket av. Men självfallet ska jämt hundkräket krypa ned under mitt täcke och två fleecefiltar och andas. Fruktansvärt outhärdligt varmt är vad det blir. Uscha mig. Och stänger jag dörren; tro på sjutton att hon står där utanför och rafsar, gnyr och skäller tills det att jag vaknar.
Nej.. nu får det vara nog för ikväll.
GodnattGodnatt!
23.48
Jag sitter här fortfarande. Jag kommer få sova max 6 h i natt vilket absolut inte är bra. Jag behöver mina åtta timmar ju! Har inte tagit tag i kragen än och kommit härifrån. Men jag har i alla fall varit ned och gjort mig i ordning. (nu spelas det en låt från dirty dancing på lugna favoriter. Eric Carmen- hungry eyes. är nästintill tvärsäker på att det är från d.dfilmen, right?!) Hade behövt växla några ord med mor innan jag lade mig, men eftersom hon inte verkar behaga komma hem, får jag väl hoppa det då.
Egentligen är det bra underligt. Igår när jag visste att jag hade sovmorgon så fick jag tvinga mig själv att vara vaken. Liksom låta tändstickor hålla mina ögonlock öppna. Men så nu, jag vet att jag måste upp riktigt tidigt, då är jag inte ens i närheten av trött. Varför är det så egentligen? Inte alls kanonkul.
Nu måste jag nog sova.
GodnattGodnattGodnatt!
trettonde maj
Jag valde att börja om på ny kula för att undvika att föregående inlägg blev en mil långt.
Återigen är anledningen till mitt bloggskrivande att jag väntar på nedladdning. Ungefär tjugo minuter kvar och jag överväger att snart gå ner och fixa lite the. Vi köpte hem grönt the, rekommendation av pappa. Det var bland det absolut äckligaste jag någonsin druckit, totalt avskyvärt. (Nu blev filmen ledsen och påstår att det är en TIMME kvar) Ska se efter om vi inte har något skogbärthe eller liknande. Fick även tag i en påse nyponthe häromdagen. Min fråga är följande: kan det bli värre? Definitivt inte. Äckligt, äckligt och återigen äckligt. Nyponthe, grönt the och mintthe är bannlyst från min kopp. Vidervärdigt.
Nu såhär framåt kvällningen är jag bra disträ. Disträ och trött. Ja, faktiskt så är jag jättetrött. Kan knappt hålla ögonen öppna och gäspningarna är minst sagt regelbundna. Änåd tvingar jag mig själv att sitta uppe av en enda orsak. Vi är lediga imorgon och då gäller det att ta chansen att vara vaken lite extra länge. Ikväll var det egentligen meningen att jag skulle ta ett tag om min bok och skriva på lite, för jag har ju trots allt en hel del idéer i huvudet. Men jag är för trött helt enkelt. Ptja, på ett sätt vore det bra skönt om filmen är urusel så jag ger upp och går och lägger mig istället.
Rix fm är verkligen sämst på att variera sin musik. Jag är inte överförtjust i deras musik överhuvudtaget men ikväll var det verkligen smaklöst. Bläddrade först igenom p3 nonstop och sedan p3rock och sedan någon mer p3, dock bara skit. Ren skär skit! Jag förstår inte att det kan vara så grymt svårt att spela lite trevligheter. Bytte precis från vanliga rix till lugna favoriter. Vad får man höra då? Jo, den där come along och hur dålig är inte den..? För att inte nämna hur äckligt gammal den är. Usch. Finns det ingen countrykanal? Om det gör det så har jag uppenbarligen missat den totalt. Jag behöver förresten lite ny musik, lite nya inflationer. Min senaste tonårsfavorit Declan Galbraith har jag lyssnat sönder. Varje dag efter skolan matade jag två av hans låtar om och om igen. Nu är jag trött på den. Någonting nytt, någonting fräscht, skulle just nu inte sitta helt fel. (Pjuh, nu står det tjugotvå minuter, det var väl det jag tänkte.. en timme är väl lite mastigt).
Mamma ringde nyss från jobbet och hävdade att jag skulle gå upp runt sju- åtta imorgon och släppa ut hästarna, mata, kolla vatten och så vidare. Oh no, sade jag bittert, jag har faktiskt sovmorgon. Efter ett tag tror jag att hon gav med sig. Jag har ingen aning, egentligen. Men jag tror och hoppas att vi kom fram till att hon skulle släppa ut dem små gnuarna. Sovmorgon är ingenting man kan leka med hur som helst. Den måste tas till vara.
Imorgon ska jag försöka fortsätta mitt skrivande, det skulle sannerligen behövas. Förvisso kan man inte tvinga fram något och jag skulle behöva en del inspiration. Men min senaste pocketbok, den jag hade cirka 20- 30 sidor kvar i är helt borta. Jag kan inte hitta den någonstans. Jag var ju nära upplösningen! Hur frustrerande är inte det kanske. Jag måste hitta den, snart. Och imorgon hoppas jag på väldigt vackert väder, men det är väl givetvis att hoppas på tok för mycket. Det ska väl vara kallt, ruggigt och kanske toppa med lite härligt regn. I och för sig vore det inte helt fel med lite regn, det råder en viss torka. Men just imorgon är det ju onödigt, anser jag.
Jag är 'bra' på att skriva om absolut ingenting. Jag känner hur jag bara sitter och bygger på mening efter mening och jag lyckas inte få fram något som helst intressant.
USCH! Nej, nu får det vara nog med de här dråpligheterna.
Tack och godnatt!
Återigen är anledningen till mitt bloggskrivande att jag väntar på nedladdning. Ungefär tjugo minuter kvar och jag överväger att snart gå ner och fixa lite the. Vi köpte hem grönt the, rekommendation av pappa. Det var bland det absolut äckligaste jag någonsin druckit, totalt avskyvärt. (Nu blev filmen ledsen och påstår att det är en TIMME kvar) Ska se efter om vi inte har något skogbärthe eller liknande. Fick även tag i en påse nyponthe häromdagen. Min fråga är följande: kan det bli värre? Definitivt inte. Äckligt, äckligt och återigen äckligt. Nyponthe, grönt the och mintthe är bannlyst från min kopp. Vidervärdigt.
Nu såhär framåt kvällningen är jag bra disträ. Disträ och trött. Ja, faktiskt så är jag jättetrött. Kan knappt hålla ögonen öppna och gäspningarna är minst sagt regelbundna. Änåd tvingar jag mig själv att sitta uppe av en enda orsak. Vi är lediga imorgon och då gäller det att ta chansen att vara vaken lite extra länge. Ikväll var det egentligen meningen att jag skulle ta ett tag om min bok och skriva på lite, för jag har ju trots allt en hel del idéer i huvudet. Men jag är för trött helt enkelt. Ptja, på ett sätt vore det bra skönt om filmen är urusel så jag ger upp och går och lägger mig istället.
Rix fm är verkligen sämst på att variera sin musik. Jag är inte överförtjust i deras musik överhuvudtaget men ikväll var det verkligen smaklöst. Bläddrade först igenom p3 nonstop och sedan p3rock och sedan någon mer p3, dock bara skit. Ren skär skit! Jag förstår inte att det kan vara så grymt svårt att spela lite trevligheter. Bytte precis från vanliga rix till lugna favoriter. Vad får man höra då? Jo, den där come along och hur dålig är inte den..? För att inte nämna hur äckligt gammal den är. Usch. Finns det ingen countrykanal? Om det gör det så har jag uppenbarligen missat den totalt. Jag behöver förresten lite ny musik, lite nya inflationer. Min senaste tonårsfavorit Declan Galbraith har jag lyssnat sönder. Varje dag efter skolan matade jag två av hans låtar om och om igen. Nu är jag trött på den. Någonting nytt, någonting fräscht, skulle just nu inte sitta helt fel. (Pjuh, nu står det tjugotvå minuter, det var väl det jag tänkte.. en timme är väl lite mastigt).
Mamma ringde nyss från jobbet och hävdade att jag skulle gå upp runt sju- åtta imorgon och släppa ut hästarna, mata, kolla vatten och så vidare. Oh no, sade jag bittert, jag har faktiskt sovmorgon. Efter ett tag tror jag att hon gav med sig. Jag har ingen aning, egentligen. Men jag tror och hoppas att vi kom fram till att hon skulle släppa ut dem små gnuarna. Sovmorgon är ingenting man kan leka med hur som helst. Den måste tas till vara.
Imorgon ska jag försöka fortsätta mitt skrivande, det skulle sannerligen behövas. Förvisso kan man inte tvinga fram något och jag skulle behöva en del inspiration. Men min senaste pocketbok, den jag hade cirka 20- 30 sidor kvar i är helt borta. Jag kan inte hitta den någonstans. Jag var ju nära upplösningen! Hur frustrerande är inte det kanske. Jag måste hitta den, snart. Och imorgon hoppas jag på väldigt vackert väder, men det är väl givetvis att hoppas på tok för mycket. Det ska väl vara kallt, ruggigt och kanske toppa med lite härligt regn. I och för sig vore det inte helt fel med lite regn, det råder en viss torka. Men just imorgon är det ju onödigt, anser jag.
Jag är 'bra' på att skriva om absolut ingenting. Jag känner hur jag bara sitter och bygger på mening efter mening och jag lyckas inte få fram något som helst intressant.
USCH! Nej, nu får det vara nog med de här dråpligheterna.
Tack och godnatt!
trettonde maj
Helt okej dag och imorgon är det studiedag, nästan för bra.
Blev dessutom säkrad ett G i spanska idag, fick bra resultat på provet, för att vara jag då.
Och sedan blev jag nästan helt garanterad ett G i matte också vilket kändes toppen!
Som jag har oroat mig och nu verkar betygen bara gå uppåt, åtminstone i jämförelse med tidigare terminer.
Fortsättningsvis har jag väl egentligen inte överdrivet mycket att förtälja.
Hur som.
Det är verkligen tacksamt att ha någon man kan ventilera tankar inför.
Att det finns någon som ställer upp och är generös med sin dyrbara tid.
Någon som tänker på allt annat än sig själv och som (..till synes) bryr sig.
Jag är evigt tacksam och den här personen kommer jag aldrig att glömma.
Någon som finns där när man behöver prata om sådant som man inte jätte-
gärna pratar om med sina föräldrar.
Tack!
21.03
Har jag nämnt hur skönt det ska bli med studiedag imorgon? Jaså, det hade jag, ja..
Har i de senaste inläggen skrivit så genant lite att jag nästan känner mig tvungen att uppdatera med några små meningslösa rader. Inte nödvändigt, men tvångstankar är en aning svåra att förhindra.
Ska alldeles, alldeles strax ut till pållarna. Ta in dem, mata, vattna, klappa. Nej, men med andra ord är det dags att göra lite nytta. Var nyss nere i Centrum och träffade some people. Och på tal om ingenting vore det helt okej för mig om värmen kunde komma tillbaka. Idag har det sannerligen varit på gränsen på för kyligt. Kanske man resonerar så för att man den senaste veckan blivit så bortskämd. Och så slutligen, Grattis till syo med familj för nykomlingen i familjen (den ska enligt kommentar komma ikväll/inatt).
Med Rod Stewarts hest sjungande röst i bakgrunden, rosa himmel som jag ser genom fönstret och vetskapen att morgondagen kommer innebära sovmorgon.. så känns det bra gött.
Just ja(!!!). Om Du eller Känner Någon som är en hejare på att fixa hår så meddela mig, snälla! Har avslutning den 12:e juni och det har blivit lite problematiskt. Hårfrisören (en kompis) skulle fixa mitt hår, men hon är dessvärre bortrest och då frågade jag en annan (min vanliga hårfrisör), men att betala 750:- för att fixa håret till en avslutning i 9an kändes lite väl påkostat. Så Snälla, jag ber på mina bara, knubbiga knän om att någon ska hjälpa mig. Jag ber verkligen jättesnällt?! (Saxin, om det verkligen inte finns någon så Måste du hjälpa mig. Se det inte som att jag inte vill ha din hjälp, för det vill jag. Men det hade varit kul med någon som är en riktig hejare på uppsättningar och dylikt. Jag tycker att du är snygg och har flinka fingrar!)
Så, vad ska man säga..?
1. Hjälp mig med håret!
2. Lycka till med barnafödandet!
3. Lämna en liten hälsning, en puss eller något annat trevligt!
4. GODNATT!
[det är inte helt omöjligt att det dyker upp ännu mer text senare. Här lär jag nog bli sittandes hela kvällen i brist på annat...]
Blev dessutom säkrad ett G i spanska idag, fick bra resultat på provet, för att vara jag då.
Och sedan blev jag nästan helt garanterad ett G i matte också vilket kändes toppen!
Som jag har oroat mig och nu verkar betygen bara gå uppåt, åtminstone i jämförelse med tidigare terminer.
Fortsättningsvis har jag väl egentligen inte överdrivet mycket att förtälja.
Hur som.
Det är verkligen tacksamt att ha någon man kan ventilera tankar inför.
Att det finns någon som ställer upp och är generös med sin dyrbara tid.
Någon som tänker på allt annat än sig själv och som (..till synes) bryr sig.
Jag är evigt tacksam och den här personen kommer jag aldrig att glömma.
Någon som finns där när man behöver prata om sådant som man inte jätte-
gärna pratar om med sina föräldrar.
Tack!
21.03
Har jag nämnt hur skönt det ska bli med studiedag imorgon? Jaså, det hade jag, ja..
Har i de senaste inläggen skrivit så genant lite att jag nästan känner mig tvungen att uppdatera med några små meningslösa rader. Inte nödvändigt, men tvångstankar är en aning svåra att förhindra.
Ska alldeles, alldeles strax ut till pållarna. Ta in dem, mata, vattna, klappa. Nej, men med andra ord är det dags att göra lite nytta. Var nyss nere i Centrum och träffade some people. Och på tal om ingenting vore det helt okej för mig om värmen kunde komma tillbaka. Idag har det sannerligen varit på gränsen på för kyligt. Kanske man resonerar så för att man den senaste veckan blivit så bortskämd. Och så slutligen, Grattis till syo med familj för nykomlingen i familjen (den ska enligt kommentar komma ikväll/inatt).
Med Rod Stewarts hest sjungande röst i bakgrunden, rosa himmel som jag ser genom fönstret och vetskapen att morgondagen kommer innebära sovmorgon.. så känns det bra gött.
Just ja(!!!). Om Du eller Känner Någon som är en hejare på att fixa hår så meddela mig, snälla! Har avslutning den 12:e juni och det har blivit lite problematiskt. Hårfrisören (en kompis) skulle fixa mitt hår, men hon är dessvärre bortrest och då frågade jag en annan (min vanliga hårfrisör), men att betala 750:- för att fixa håret till en avslutning i 9an kändes lite väl påkostat. Så Snälla, jag ber på mina bara, knubbiga knän om att någon ska hjälpa mig. Jag ber verkligen jättesnällt?! (Saxin, om det verkligen inte finns någon så Måste du hjälpa mig. Se det inte som att jag inte vill ha din hjälp, för det vill jag. Men det hade varit kul med någon som är en riktig hejare på uppsättningar och dylikt. Jag tycker att du är snygg och har flinka fingrar!)
Så, vad ska man säga..?
1. Hjälp mig med håret!
2. Lycka till med barnafödandet!
3. Lämna en liten hälsning, en puss eller något annat trevligt!
4. GODNATT!
[det är inte helt omöjligt att det dyker upp ännu mer text senare. Här lär jag nog bli sittandes hela kvällen i brist på annat...]
tolfte maj.
Jag har faktiskt ingenting att säga.
Timmarna rullar på ganska okej.
Ska nu ut och mocka och sedan ta in de små pållarna.
Ett relativt vanligt blogginlägg kommer nog att komma upp
inom kort, dock inte idag.
Ha det bra, mina vänner!
Timmarna rullar på ganska okej.
Ska nu ut och mocka och sedan ta in de små pållarna.
Ett relativt vanligt blogginlägg kommer nog att komma upp
inom kort, dock inte idag.
Ha det bra, mina vänner!
nionde maj
Värst vad Sverige har slagit på stort idag då. Skinande varm sol! Nästintill att man blir imponerad och stum av hänförelse. Kom nyligen hem från en lugn skoldag. Har faktiskt några roliga saker (åtminstone för mig) att berätta. Jag fick vg på alla nationella delar i Engelska vilket innebär att jag får vg i slutbetyg (..har tydligen blivit 'felbedömd' tidigare) och så fick jag vg på samhällsprovet! Jag är glad, glad och glad. Nyss hemkommen, ska ut och sola, läsa. Och så om några timmar dyker Saxin upp och framåt kvällen blir det ridning med mamma, troligtvis. Minsann.
Ha en underbar sommardag alla!
PUSS
an angel
Det här inlägget kommer inte handla det minsta om min dag, än mindre kommer det nog vara lättförståeligt. Men jag måste på något sätt uttrycka mig lite grann och rensa huvudet (tro det eller ej, men inga hopplöstolyckligkärkänslor!).
Många har sina föräldrar, vissa har kvar sina biologiska. Möjligen är de både gifta och bor tillsammans, så ligger det åtminstone till i mitt fall. Jag älskar mina föräldrar, förstås, det gör väl de flesta även om det inte alltid känns så. Men det är hur som helst inte det jag vill komma till. Förutom sina föräldrar har jag upptäckt att det kan vara skönt att ha någon utomstående. En vuxen som inte har några band till familjen men faktiskt finns där och lyssnar. En person man kan säga vad man tycker, känner och tänker till utan att behöva tänka sig alltför mycket för. Någon som verkar förstå, på ett eller annat sätt bryr sig och bara finns där. Jag fann en sådan människa för kanske något år sedan och jag har öppnat mig mer och mer. Ibland är det härligt att bara kunna sitta och snacka, få skratta lite och känna en del av det lättsamma i livet. Det är en skön känsla. Det är inte som att ha en extrapappa, absolut inte. Hade denna person varit i min ålder hade jag kallat den kompis. Kanske är det här en vän, en riktigt vän. Det bästa med äldre människor är att man kan ty sig till dem på ett helt annat sätt än yngre och i sin egen ålder. När ens egna föräldrar inte riktigt räcker till (.. att de inte räcker till ibland hänger nog mest på mig själv) känns det härligt att ha någon på sidan av som man verkligen litar på.
.. det var allt just nu. Skriver nog kanske inget mer idag...
HEJDÅ!
Många har sina föräldrar, vissa har kvar sina biologiska. Möjligen är de både gifta och bor tillsammans, så ligger det åtminstone till i mitt fall. Jag älskar mina föräldrar, förstås, det gör väl de flesta även om det inte alltid känns så. Men det är hur som helst inte det jag vill komma till. Förutom sina föräldrar har jag upptäckt att det kan vara skönt att ha någon utomstående. En vuxen som inte har några band till familjen men faktiskt finns där och lyssnar. En person man kan säga vad man tycker, känner och tänker till utan att behöva tänka sig alltför mycket för. Någon som verkar förstå, på ett eller annat sätt bryr sig och bara finns där. Jag fann en sådan människa för kanske något år sedan och jag har öppnat mig mer och mer. Ibland är det härligt att bara kunna sitta och snacka, få skratta lite och känna en del av det lättsamma i livet. Det är en skön känsla. Det är inte som att ha en extrapappa, absolut inte. Hade denna person varit i min ålder hade jag kallat den kompis. Kanske är det här en vän, en riktigt vän. Det bästa med äldre människor är att man kan ty sig till dem på ett helt annat sätt än yngre och i sin egen ålder. När ens egna föräldrar inte riktigt räcker till (.. att de inte räcker till ibland hänger nog mest på mig själv) känns det härligt att ha någon på sidan av som man verkligen litar på.
.. det var allt just nu. Skriver nog kanske inget mer idag...
HEJDÅ!
vilken dag..
Ojojoj, som sagt; vilken dag. Har inte på långa vägar hunnit smälta alla upplevelser ännu. Så mycket man har hunnit med, helt otroligt. Jag ska försöka dra en kort sammafattning, för klockan är snart halv elva och jag gick upp halv fem idag.. är måttligt trött. Hur som.
Dagen började med att mobilklockan väckte mig med dess ljuvliga ton klockan 04.35, underbart! Gjorde mig i ordning och åkte därefter till skolan med pappa. Därifrån tog vi buss till Sthlm. Friends på skansen! Mysig dag med härliga människor. Vi gick runt på olika 'stationer', fick gratis saker (bl.a en ko, väska, yoggi, m.m), kramades och tittade på djur med mycket mer. Klockan ett började det hända desto mer. På scenen blev det livat och vi placerade oss långt fram. Följande individer som stod för underhållning var: Kristian Luuk (han är MYCKET roligare live, jag har en helt ny bild av honom efter idag), Sibel, Agnes, någon rapgrupp som jag inte minns namnet på och så har vi slutligen Björn Gustafsson (om jag inte hade fel på hörselgångarna innan fick jag det definitivt när han kom ut på scenen. Underbar, charmig och pojkgo, det är vad han är. Att alla tjejer skriker sig fördärvade är Inte underligt). Det delades även ut stipendier, diplom, väskor och en hel del mer. Trevligt, trevligt!
Framåt tre bar det av hemåt och väl tillbaka på plats hämtade pappa upp mig. Vi for vidare till Örebro för att kolla på fotboll. Sverige-Italien, damerna. Och jag må säga att det var både spännande och nagelbitande. OJOJOJ! Nervkittlande vid cirka tio sekunder kvar (tillägg borträknat) och Landström petar in bollen. JUBEL OCH STÅENDE OVATIONER! Helt fantastiskt, vilken glädje, vilken känsla. Synd nog var domaren ett rötägg, på tok för lättpåverkade (.. och sången: "ut med domar'n och in med med nalle puh, o in med nalle puh.. dök upp i mitt huvud). Ja, verkligen riktigt kul.
Tack friends, tack pappa, tack lillebror, tack underbara vänner för en minnesvärd och härlig dag!
Nu ska jag ta in hästarna en aning för sent och sedan råffa åt mig lite välförtjänt sömn.
Godnatt!
Dagen började med att mobilklockan väckte mig med dess ljuvliga ton klockan 04.35, underbart! Gjorde mig i ordning och åkte därefter till skolan med pappa. Därifrån tog vi buss till Sthlm. Friends på skansen! Mysig dag med härliga människor. Vi gick runt på olika 'stationer', fick gratis saker (bl.a en ko, väska, yoggi, m.m), kramades och tittade på djur med mycket mer. Klockan ett började det hända desto mer. På scenen blev det livat och vi placerade oss långt fram. Följande individer som stod för underhållning var: Kristian Luuk (han är MYCKET roligare live, jag har en helt ny bild av honom efter idag), Sibel, Agnes, någon rapgrupp som jag inte minns namnet på och så har vi slutligen Björn Gustafsson (om jag inte hade fel på hörselgångarna innan fick jag det definitivt när han kom ut på scenen. Underbar, charmig och pojkgo, det är vad han är. Att alla tjejer skriker sig fördärvade är Inte underligt). Det delades även ut stipendier, diplom, väskor och en hel del mer. Trevligt, trevligt!
Framåt tre bar det av hemåt och väl tillbaka på plats hämtade pappa upp mig. Vi for vidare till Örebro för att kolla på fotboll. Sverige-Italien, damerna. Och jag må säga att det var både spännande och nagelbitande. OJOJOJ! Nervkittlande vid cirka tio sekunder kvar (tillägg borträknat) och Landström petar in bollen. JUBEL OCH STÅENDE OVATIONER! Helt fantastiskt, vilken glädje, vilken känsla. Synd nog var domaren ett rötägg, på tok för lättpåverkade (.. och sången: "ut med domar'n och in med med nalle puh, o in med nalle puh.. dök upp i mitt huvud). Ja, verkligen riktigt kul.
Tack friends, tack pappa, tack lillebror, tack underbara vänner för en minnesvärd och härlig dag!
Nu ska jag ta in hästarna en aning för sent och sedan råffa åt mig lite välförtjänt sömn.
Godnatt!
GLÄDJETJUT! (6 maj)
Precis när jag kommit innanför dörren ringer telefonen och mamma svarar, tro det eller ej, men någon frågade efter mig. Jag tog över luren och damen i andra änden presenterade sig som någon från kommunen (jag höll på att göra på mig och bävade för att det var något om någon icke inlämnad bok.. nu igen!) och undrade något som lät i stil med: "pkggr?" Lite oförstående sade jag försktigt: "vasa?" Hon lade bort det vassaste av sin innehavande dialekt och upprepade: "skulle du kunna tänka dig att sommarjobba i Pilkrog?" Jag sken upp och sade glatt: "Javisst, självklart."
Innan vi avslutade informerade hon mig också om att det är på dagiset (fritids?) och att det kommer att skickas ut brev. Kan det bli bättre eller? NEJ! Jag är riktigt happyhappy, det till och med slår min förbenta förkylning. Det här överväger allt.
Den här dagen; 80 min nat. prov, klar strax efter halv tio och därefter rast till halv två. Hann både spela spel, klippa mig i fingret och terrorisera väl utvalda individer. Efter det gick vi igenom tre frågor med svar på so:n och sedan.. slutade vi, då runt halv tre. Bussen går dessvärre inte hem förrän 15.40. Men men, blev en trevlig stund i solen.
Får se om det blir något mer senare kanske. Imorgon blir det Sthlm för hela slanten!
TJAA!
17.12
Jag måste bara tillägga att om jag hinner hem imorgon efter Sthlmresan ska jag hänga med 'grabbarna' och kolla på fotboll i Örebro. Något med Sverige, damer och Italien (tror jag, men det kan hända att jag är helt fel ute också).
femte maj
14.57
Andra inlägget för dagen.
Har egentligen ingenting intressant att förtälja.
Imorgon är det nationella matte, både skriftligt och muntligt, sedan är den där skiten ett avslutat kapitel. Skulle inte förvåna mig om (var nära att kalla min mattelärare något nedvärderande, men hejdade mig i sista sekunden) han ger mig underkänt i matte nu i alla fall. Inte ens någon sommarskola lyckas denna snåla kommun anordna. Underbart! Snålt och dyrt, det är vad det är.
När jag fyller arton tänker jag dra till New Jersey eller dylikt ställe. Jag är urdålig på geografi och skilja på länder, stater, delstater, städer osv osv, men.. jag vill hur som till något sådant där lantligt ställe. För er som sett "sweet home alabama", ptja, något i stil med det. Vi får se, men bort härifrån lilla trista Sverige ett tag ska jag i alla fall.
Dags för mig att snörvla vidare och ta tag i mitt liv.
krasslig
Jovisst, jag är sjuk. Snorig, harklig och huvudvärk, bättre skulle det ju kunna vara.
Trist som det är tänkte jag i min ensamhet ladda ned någon trevlig, rolig och uppmuntrande film. Jag bläddrar runt på isohunt, där de är korkade nog att ha allt i bokstavsordning, och hittar sannerligen i stort sett ingenting. Eller egentligen, utbudet är enormt. Det fanns filmer som handlade om alltifrån någon människa som började äta med pinnar till college/highschool filmer där tuttar och sexgalna pojkar är a och o. Fruktansvärt, totalt smaklöst! Därför gav jag upp och har nu inte en aning om vad jag ska ta mig till. Usch, det är var trist.
Det här med att slänga in ett "krya på dig" gör mig fortfarande glad. Så people, ni vet vad ni ska göra!
Beklagar mig kanske lite mer ikväll.
Tack och hej.
[http://youtube.com/watch?v=Dn51LxzSHf0&feature=related .. härlig kille, dock en aning för nasal för min smak]
Här nedan följer nu en enkät som jag ska göra mig besväret att besvara. För er som anser att det är av noll intresse; hoppa bara över det!
1. Hur länge har du bloggat?
Sedan förra sommaren någon gång, dock gjorde jag ett rejält uppehåll men nu är jag tillbaka med nya friska tag.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Stora öron, gröna näsor, hängbröst. Nej, jag har 'bloggat' på både lunar, bdb, skrivit tiosidiga dagbokssidor var eviga kväll, så jag hade nog ingen speciell bild.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Den första bloggen jag läste och tyckte om var Jasmines, ung mamma eller något i den stilen. Jag läser den fortfarande, men den första jag verkligen förälskade mig i måste ha varit: johanwiman.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Detaljerat och inte anmärkningsvärt utsvävande.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
En hel del, minst åtta stycken kollar jag varje dag. Dessvärre är de bloggarna inte hälften så aktiva som jag (även om inte heller jag är överdrivet aktiv) så uppdateringar sker inte dagligen. Trist, tycker jag.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Så kallade dagboksbloggar är definitivt i stort sett det enda jag ägnar intresse åt.
7. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Mh, nu blev det knepigt. Möjligen Jasmines (langtarefterdig.blogg.se) eller...
8. Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Ännu knepigare, jag anser inte att någon skriver direkt likt mig.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Öh.. de har nog inga direkta åsikter. Jag vet ju inte ens vilka som följer mig blogg, trots ett antal besökare varje dag. De lymlarna vägrar ge sig till känna!
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag nog. Ibland så (tror jag i alla fall) framhäver jag mina åsikter en aning starkare och direkt på, lite mer bitskt än irl. Jag har lättare att formulera mig skriftligt.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag ligger nog och skaver på gränsen hela tiden, fast i och för sig... någon markant gräns har jag nog ännu inte dragit. Jag gillar att berätta allt möjligt, vare sig det handlar om mig eller en talltopp ute i skogen. Personliga saker, känslor och tankar tror jag, personligen, att folk uppskattar, åtminstone gör jag det. Däremot är jag någorlunda noggrann med att inte nämna namn och rank på min omgivning alltför ofta och ingående.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag Tror att jag i stort sett aldrig har/skulle blogga om mina närståendes problem och dylikt. Det är privat och alltför lätt att trampa på ömma tår.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Bekräftelse? Ha! Inte i någon större utsträckning skulle jag tro. Visst tycker jag att det är roligt med många besökare och kommentarer (dock är det bra dåligt med den sistnämnda varan), men det är mest för att jag då känner att jag kan delge någon/några något. Kanske ett litet leende, ett par minuters trevligt läsande, vad vet jag. Men bekräftelse skulle jag nog kanske inte kalla det.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hans/hennes blogg?
Det beror alldeles på. Mig som exempel skulle man nog till viss del kunna lära känna ganska bra, för jag är både öppen och ganska privat. Men alla måste ändå upplevas. Så ptja, till viss del kan man nog lära känna några som är privata. Vi låter det bero.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej, det har jag inte.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Kan hända, kan hända. Men allting är ju skadligt nu för tiden. Det går vare sig att äta eller sola utan att man får cancer. Man kan inte gå utanför dörren utan att riskera bli nedstucken med kniv, brutalt mördad (som kanske egentligen ingick under det första exemplet), bortrövad eller inlåst i en källare.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Men vad är det här för frågor egentligen..? Mitt svar är nej, nej och återigen nej!
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, inte en gång vad jag kan minnas. Jag skriver en hel del privata tankar, ting som jag upplever inom mig. Men det är just- nu känslor, så nej, ingenting jag ångrar. När man skriver har man ju möjligheten att tänka först och sedan...
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag slarvar och är inte så noggrann för att komma i närheten av korrekthet (<- se bara på den meningen, hur bra kändes den, gott folk?)
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Om två år.. antagligen om jag befinner mig överlag i samma förhållanden som nu. Jag gillar ju att skriva så...
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Inte en aning och i ärlighetens namn bryr jag mig inte.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag har haft möjlighet att skriva av mig och uttrycka mina tankar någonstans.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Roande stunder har getts.
24. Nämn 4 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Okej, såhär är det; bara för att jag råkar följa minst åtta bloggare så innebär det absolut inte att jag har/vill ha någon kontakt med dem.
Men det är väl bara att skriva av de bloggarna jag känner och vet läser min blogg någon gång ibland.
Så, här är dem: Saxin, Emelie, (nu börjar fantasin ta slut.. Erica har ju redan gjort den..) Henry och slutligen.. syon?
vad annars
Jag har för mig att jag i något tidigare inlägg igår eller härom dagen klagade på halsont. Igår var det så pass illa att jag var på gränsen till att överhuvudtaget kunna svälja. Idag när jag vaknade hade (har) jag ont i halsen, värk i hela kroppen, speciellt huvudet och feber. Jag har till och med bevisad feber! Jag har mina föraningar och skyller på fröken Oscarsson. Hon kom till skolan, trots ordentligt febrig och förkyld, och snorade på mig. I samband med det började jag känns mig småkrasslig och så nu i natt bröt det ut. Jag hoppas att det här är en fortgående förkylning, annars kommer ju jag att missa friends- resan till Sthlm på onsdag, vilket jag sannerligen inte har någon lust med. Fast i och för sig, med min vanliga tur kommer väl jag att vara ännu sämre då så att det inte finns en chans på planeten för mig att åka. Jätteroligt, verkligen! Jag tycker nog att det är lite synd om mig, självömkan är den bästa tröstmedicinen när man är sjuk. Men det är inte direkt roligt och jag har inte ork till någonting. Roligare kan man ju ha. Så, ni som känner er manade kan ju slänga in ett litet: "krya på dig", det är ju alltid kul om fler än jag tycker synd om mig... Just det.
Får se om det blir något mer ikväll, tveksamt.
Tjarrå!
en gul anka.
Idag anlände Saxin framåt lunchtid. Vi gjorde efter många om och men i ordning hästarna och hon tillsammans med moder red ut(moder natur dök någonstans upp i mitt huvud). Halvvägs bytte vi, det vill säga; mamma fick åka hem, Saxin tog mammas häst och jag tog min som var åtminstone lite trött. Han hade skött sig riktigt gentlemannamässigt och sannerligen exemplariskt med ryttare Saxin på ryggen. Med mig sparkade han så jag var nära en avramling, återigen. Vad tyder detta på?
1. Saxin är en säkrare ryttare än mig.
2. Mozart känner att Saxin är sämst och är då 'snäll', med mig på ryggen känner han att det är en erfaren ryttare och testar då istället mer.
Vilket alternativ tror ni är det mest korrekta? (notera ironin i det hela)
När vi kom hem slog vi på stort och bakade. Det började med en liten oskyldig kladdkaka och breddes sedan på med både drömmar (misslyckade mardrömmar) och tre sorters muffins, med äpple, banan och hallon. Helt okej, må så sägas. Dessa bakverk avnjöt vi framför två värdelösa filmer som vi aldrig hade tålamod att se klart och sedan the new guy som vi sett minst tre gånger tidigare. Den är riktigt dålig, men vi gillar't.
Nu sitter vi här, ivrigt väntar på att Fargo ska börja fem i tolv. Det ser ut som om det bara blir sju timmars sömn för mig i natt. Men jag har halsont och börjar känna mig en aning sjuk, det vore väl lagom och passande inför Sthlm- resan på onsdag.
Hur som.
Jag har ju en del som läser min blogg varje dag, någon som kanske vågar ge sig till känna? Vore trevligt att åtminstone ha en liten humm om vem, vad och hur (.. och med hur många! - källa: örebrospexet). Ni kan ju i alla fall lämna ett litet hej!
Övrigt: Ni som vill ha något att göra kan ju besöka; engulanka.blogg.se, i och för sig har hon inte uppdaterat sedan den 22 februari om jag inte missminner mig, men hon blir glad. Glada människor är trevligt.
Blir nog ingen mer uppdatering idag, jag är inte det minsta depp för tillfället. Ha! Så, väl mött, på återseende, ny text imorgon.
Godnatt Godnatt!
1. Saxin är en säkrare ryttare än mig.
2. Mozart känner att Saxin är sämst och är då 'snäll', med mig på ryggen känner han att det är en erfaren ryttare och testar då istället mer.
Vilket alternativ tror ni är det mest korrekta? (notera ironin i det hela)
När vi kom hem slog vi på stort och bakade. Det började med en liten oskyldig kladdkaka och breddes sedan på med både drömmar (misslyckade mardrömmar) och tre sorters muffins, med äpple, banan och hallon. Helt okej, må så sägas. Dessa bakverk avnjöt vi framför två värdelösa filmer som vi aldrig hade tålamod att se klart och sedan the new guy som vi sett minst tre gånger tidigare. Den är riktigt dålig, men vi gillar't.
Nu sitter vi här, ivrigt väntar på att Fargo ska börja fem i tolv. Det ser ut som om det bara blir sju timmars sömn för mig i natt. Men jag har halsont och börjar känna mig en aning sjuk, det vore väl lagom och passande inför Sthlm- resan på onsdag.
Hur som.
Jag har ju en del som läser min blogg varje dag, någon som kanske vågar ge sig till känna? Vore trevligt att åtminstone ha en liten humm om vem, vad och hur (.. och med hur många! - källa: örebrospexet). Ni kan ju i alla fall lämna ett litet hej!
Övrigt: Ni som vill ha något att göra kan ju besöka; engulanka.blogg.se, i och för sig har hon inte uppdaterat sedan den 22 februari om jag inte missminner mig, men hon blir glad. Glada människor är trevligt.
Blir nog ingen mer uppdatering idag, jag är inte det minsta depp för tillfället. Ha! Så, väl mött, på återseende, ny text imorgon.
Godnatt Godnatt!
ledighet
Vaknade alldeles nyss, fy, vad jag älskar denna ledighet!
Just nu sitter jag och tuggar frukost, grovt bröd, grymt grovt bröd. Det är nästintill att jag får använda ishacka eller motorsåg för att ta mig igenom det. Fast det är ganska okej, faktiskt...
Idag blir det ridhus+förmodad uteritt, vi får väl se vad som händer och sker.
Garanterat längre inlägg ikväll... den som väntar på något gott...
Tjarrå!
22.07
Nu kommer den utlovade fortsättningen, ytterligare några rader utan någon egentlig mening.
Först ska jag med korthet berätta vad jag gjort idag, för intresserade parter.
Jag var på väg ut för att avsluta gräsklippningen min bror påbörjat, då det plötsligt slog mig och mamma att vi borde åka till Västerås och se över Hööks sortiment. Sagt och gjort, efter lite överläggning avgjorde vi att det vore en utmärkt idé. Med oss tog vi Saxin och ett glatt humör. Fyndade, det var vad vi gjorde. Det jag kommer ihåg var:
- ett 200g (?) täcke, strl 175, blått, hade kostat en halv förmögenhet men nu såldes det ut för 100:- Passade alldeles perfekt på snyggingen.
- en skyddsväst, hade kostat 890:- , inte superskön, men helt okej, även den 100:-
- en reflexutstyrsel till hund, vilket inkluderade reflexhalsband och dräkt till det optimala priset 5:-
- två hovborstar 5:- st.
och så något mer som jag inte minns, bl.a tvättsvampar men de var det inget extrapris på. Jag köpte även ett efterlängtat träns med spännen vid nacken och Saxin fick tag i ett rött schabrak med 20% rabatt.
På vägen hem stannade vi till i Åsby för att inhandla diverse köttprodukter. Jag och Saxin ägnade oss åt det lilla minizoo:t som finns där. Vi klappade kaniner, letade efter en gris med blått skynke, klappade och matade två getter och försökte fånga en getbebis (vad sjutton heter getternas bebisar? .. det står helt still) uppmärksamhet, förgäves. Men roligt hade vi i alla fall, kände oss som riktiga stadsbor. Och så slutligen såg jag den sötaste lilla ungen någonsin. Drygt ett år kanske, leende, stora ögon och ah, jag gillar sannerligen inte barn i vanliga fall, men den var riktigt söt.
Jag har kommit underfund med att jag gillar fyra barn: Milton och Nadine från Gotland, syons lilla dot'ra och så den lilla svarta bebisen i Arboga. Den bebisen är nog bland det sötaste som finns. Jag är lite hemligt förälskad i bebisar/barn som är nyfödda till ett par- tre år gamla (det är när de börjar tala sammanhängande och tydligt jag tar avstånd). Jag vill absolut, absolut INTE under några omständigheter ha barn själv, men just det med andras barn tror jag nog nästan att jag kommer att växa ifrån när jag blir lite äldre. Lugna barn/bebisar som inte gråter och skriker tjugofyra timmar om dygnet tycker jag för det mesta om. Hur som,
När jag kom hem mockade jag och sedan slog jag mig ned här för att skriva lite och vänta på en film.
Becoming Jane, och bekännas skall, att jag fällde pinsamt nog några tårar på slutet. I vilket fall som helst en sevärd film. Jag har lite svårt för filmer som går i det slaget av gammaldags ton, men just den här berörde. Pride and prejudice är ganska okej, men den här var betydligt bättre. Delvis för att jag gillar både den manliga och kvinnliga huvudrollen och det slaget av kärlek. Som den hopplöse romantikern jag är (jag vet, jag har nämnt det tidigare, du trogne bloggläsare) hade slutet kunnat få vara mer perfekt. Men, kanske är det för mycket sockersött överallt och för lite verklighet. Om man nu, i och för sig, kan jämföra Becoming Jane med dagens verklighet. Knappast.
Jomen, får se om Saxin behagar anlända imorgon för det utlovade uteritten som förra veckan aldrig blev av. Vi hoppas på det, så håll tummarna, gott folk.
Om någon nu får för sig att undra varför jag får för mig att skriva så mycket om kvällarna så beror det på att jag väntar på filmer. Jag blir ganska internethandikappad när det laddas för det går ju så oerhört sakta.
En annan sak, något som egentligen är helt oväsentligt och något jag nyss i förbegående noterade för mitt inre (det är efter det här uttalandet dina föraningar angående om jag är helt tappad bakom en vagn och halvt jättetokig bekräftas). Människor, det vill säga människor av det motsatta könet, som jag någon gång fattat tycke för, åtminstone de Två senaste har siffran två gemensamt. 2dec. 2maj. Se där, se där. Sicket sammanträffande. jag tyckte bara att det var lite roligt nu när jag uppmärksammade det. Okej, det var egentligen ett helt onödigt yttrande. TRISTESSEN ANFALLER!
Förskräckligt vad jag får för mig att skriva ibland. Onödigt AB. Men, tro det eller ej, ska jag nog ta och avrunda nu. 15% kvar nu, kommer att ta cirka en kvart. Jovars.
Sov gott!
Just nu sitter jag och tuggar frukost, grovt bröd, grymt grovt bröd. Det är nästintill att jag får använda ishacka eller motorsåg för att ta mig igenom det. Fast det är ganska okej, faktiskt...
Idag blir det ridhus+förmodad uteritt, vi får väl se vad som händer och sker.
Garanterat längre inlägg ikväll... den som väntar på något gott...
Tjarrå!
22.07
Nu kommer den utlovade fortsättningen, ytterligare några rader utan någon egentlig mening.
Först ska jag med korthet berätta vad jag gjort idag, för intresserade parter.
Jag var på väg ut för att avsluta gräsklippningen min bror påbörjat, då det plötsligt slog mig och mamma att vi borde åka till Västerås och se över Hööks sortiment. Sagt och gjort, efter lite överläggning avgjorde vi att det vore en utmärkt idé. Med oss tog vi Saxin och ett glatt humör. Fyndade, det var vad vi gjorde. Det jag kommer ihåg var:
- ett 200g (?) täcke, strl 175, blått, hade kostat en halv förmögenhet men nu såldes det ut för 100:- Passade alldeles perfekt på snyggingen.
- en skyddsväst, hade kostat 890:- , inte superskön, men helt okej, även den 100:-
- en reflexutstyrsel till hund, vilket inkluderade reflexhalsband och dräkt till det optimala priset 5:-
- två hovborstar 5:- st.
och så något mer som jag inte minns, bl.a tvättsvampar men de var det inget extrapris på. Jag köpte även ett efterlängtat träns med spännen vid nacken och Saxin fick tag i ett rött schabrak med 20% rabatt.
På vägen hem stannade vi till i Åsby för att inhandla diverse köttprodukter. Jag och Saxin ägnade oss åt det lilla minizoo:t som finns där. Vi klappade kaniner, letade efter en gris med blått skynke, klappade och matade två getter och försökte fånga en getbebis (vad sjutton heter getternas bebisar? .. det står helt still) uppmärksamhet, förgäves. Men roligt hade vi i alla fall, kände oss som riktiga stadsbor. Och så slutligen såg jag den sötaste lilla ungen någonsin. Drygt ett år kanske, leende, stora ögon och ah, jag gillar sannerligen inte barn i vanliga fall, men den var riktigt söt.
Jag har kommit underfund med att jag gillar fyra barn: Milton och Nadine från Gotland, syons lilla dot'ra och så den lilla svarta bebisen i Arboga. Den bebisen är nog bland det sötaste som finns. Jag är lite hemligt förälskad i bebisar/barn som är nyfödda till ett par- tre år gamla (det är när de börjar tala sammanhängande och tydligt jag tar avstånd). Jag vill absolut, absolut INTE under några omständigheter ha barn själv, men just det med andras barn tror jag nog nästan att jag kommer att växa ifrån när jag blir lite äldre. Lugna barn/bebisar som inte gråter och skriker tjugofyra timmar om dygnet tycker jag för det mesta om. Hur som,
När jag kom hem mockade jag och sedan slog jag mig ned här för att skriva lite och vänta på en film.
Becoming Jane, och bekännas skall, att jag fällde pinsamt nog några tårar på slutet. I vilket fall som helst en sevärd film. Jag har lite svårt för filmer som går i det slaget av gammaldags ton, men just den här berörde. Pride and prejudice är ganska okej, men den här var betydligt bättre. Delvis för att jag gillar både den manliga och kvinnliga huvudrollen och det slaget av kärlek. Som den hopplöse romantikern jag är (jag vet, jag har nämnt det tidigare, du trogne bloggläsare) hade slutet kunnat få vara mer perfekt. Men, kanske är det för mycket sockersött överallt och för lite verklighet. Om man nu, i och för sig, kan jämföra Becoming Jane med dagens verklighet. Knappast.
Jomen, får se om Saxin behagar anlända imorgon för det utlovade uteritten som förra veckan aldrig blev av. Vi hoppas på det, så håll tummarna, gott folk.
Om någon nu får för sig att undra varför jag får för mig att skriva så mycket om kvällarna så beror det på att jag väntar på filmer. Jag blir ganska internethandikappad när det laddas för det går ju så oerhört sakta.
En annan sak, något som egentligen är helt oväsentligt och något jag nyss i förbegående noterade för mitt inre (det är efter det här uttalandet dina föraningar angående om jag är helt tappad bakom en vagn och halvt jättetokig bekräftas). Människor, det vill säga människor av det motsatta könet, som jag någon gång fattat tycke för, åtminstone de Två senaste har siffran två gemensamt. 2dec. 2maj. Se där, se där. Sicket sammanträffande. jag tyckte bara att det var lite roligt nu när jag uppmärksammade det. Okej, det var egentligen ett helt onödigt yttrande. TRISTESSEN ANFALLER!
Förskräckligt vad jag får för mig att skriva ibland. Onödigt AB. Men, tro det eller ej, ska jag nog ta och avrunda nu. 15% kvar nu, kommer att ta cirka en kvart. Jovars.
Sov gott!
maj, maj, måne...
Idag bar det av till staden tillsammans med mamma. Var ju som sagt meningen att jag skulle försöka hitta en klänning, men i stort sett alla affärer var stängda, så vi drog istället vidare till Marieberg. Jag är många kronor fattigare och inhandlat idag blev följande: ett par jeans på jc, hårfärg, adidas joggingskor, ögonfransböjare och hårspännen.
Får se när jag återigen ska ta upp jakten på en klänning. Som vanligt kommer jag väl vara ute i sista sekunden, inte hitta något, bli sur och slutligen skita i allt och stanna hemma för att tjura. Det är ju oerhört moget.
En annan liten incident som inträffade var när vi nästan var hemma. Mamma tittade åt ett annat håll för att säga något om ridvägen och pang, vi kör på en fågel, en bofink närmare bestämt. Mamma blir helt till sig, vänder och åker tillbaka, inte nog med det (att vi sitter där i bilen och tittar på fågeln som ligger livlös på asfalten), hon tvingar dessutom ur mig för att se om den verkligen är död. Jag säger som det är, att den blinkar till och sätter mig återigen i bilen, suckande och med himlande ögon. Då inträffar det otroliga. Mamma kliver ur bilen, rotar fram ett par arbetshandskar i skuffen för att sedan plocka upp fågeln. Hon bär det lilla livet till mig i framsätet och resten av färden hemåt får jag sitta där med en halvdöd fågel på ett par handskar. Kan det bli värre?!
När vi kom hem flinade pappa, skakade tröttsamt på huvudet och erbjöd sig stampa ihjäl fågeln (för om den nu levde det allra minsta, så led den bara). Nu vet jag faktiskt inte var den befinner sig, och inte heller bryr jag mig.
Känslor och onödiga tankar uppkommer nog på bloggen lite senare, som alltid...
Får se när jag återigen ska ta upp jakten på en klänning. Som vanligt kommer jag väl vara ute i sista sekunden, inte hitta något, bli sur och slutligen skita i allt och stanna hemma för att tjura. Det är ju oerhört moget.
En annan liten incident som inträffade var när vi nästan var hemma. Mamma tittade åt ett annat håll för att säga något om ridvägen och pang, vi kör på en fågel, en bofink närmare bestämt. Mamma blir helt till sig, vänder och åker tillbaka, inte nog med det (att vi sitter där i bilen och tittar på fågeln som ligger livlös på asfalten), hon tvingar dessutom ur mig för att se om den verkligen är död. Jag säger som det är, att den blinkar till och sätter mig återigen i bilen, suckande och med himlande ögon. Då inträffar det otroliga. Mamma kliver ur bilen, rotar fram ett par arbetshandskar i skuffen för att sedan plocka upp fågeln. Hon bär det lilla livet till mig i framsätet och resten av färden hemåt får jag sitta där med en halvdöd fågel på ett par handskar. Kan det bli värre?!
När vi kom hem flinade pappa, skakade tröttsamt på huvudet och erbjöd sig stampa ihjäl fågeln (för om den nu levde det allra minsta, så led den bara). Nu vet jag faktiskt inte var den befinner sig, och inte heller bryr jag mig.
Känslor och onödiga tankar uppkommer nog på bloggen lite senare, som alltid...
